God kväll!

Nu ligger jag i sängen här på Orust och tittar utöver åkrarna. Känner den sköna kalla sommarvinden svepa över mig från fönstret, medan jag försöker hitta de rätta bokstäverna på tangentbordet i mörkret. Det är nämligen långt till ljusbrytaren från sängen och då orkar jag inte. Är rädd att jag kommer somna innan jag orkar släcka :p

Läste lite Eclipse på bussen på vägen hit och förstår åter igen varför jag föll så pladask för böckerna. Vill ha läst klart den innan jag ser den på bio så jag kan kritisera den ordentligt XD

Här har det talats mycket idag. Om att känna sig annorlunda osv. Som till exempel att jag inte klarar av att ha ett A4 liv, med allt vad det innebär. Jag blir ledsen om jag tänker att de nästa 50 åren av mitt liv skall jag endast jobba.... Det funkar inte för mig. Nu blir det slöddrigt här, men my brain is on fire! Har verkligen grillar i huvudet.

Det är ju okej att vara annorlunda så länge man accepterar det själv..... Det som gör det svårt, är att allmänheten oftast inte gör det. Det är "inte okej" att inte följa normen, för då är man ju konstig. Jag citerar min gode vän Jacob Black och säger "I never claimed that I was normal - only human".

Och acceptans och respekt är något vi alla kan bli bättre på. Det måste vi, för att kunna fungera tillsammans. -Dock fungerar vi ju inte tillsammans. Enligt våra normer idag är det ju "normalt" att kriga. "Normalt" att behandla det okända som skit. 

Våran nonchalans och brist på respekt, våran arrogans, våran tro och vrångföreställning om att vi vet mest om allt, förstör för oss. Istället för att söka förståelse hos saker vi inte riktigt förstår sätter vi en "o-normal"-stämpel på den, och skyller på att saken vi inte förstår är konstig. 

Visdom kommer genom att lära sig nya saker, om sig själv, men också om andra. Visdom kommer när man går sin egen väg, och vet vem man själv är. Visdom är trygghet, och trygghet är visdom.

Det är svårt i denna världen att föreställa sig att människan är god, så det vet jag inte om jag tror på. Men vi besitter en sådan enorm kraft, som bara individen själv kan styra.

Och jag vill avsluta med att säga att jag tror på människan. Jag tror på gemenskap och respekt, men vi måste börja med oss själva. -Lev inte för någon annan. Hitta din egna väg.

Kram ;)

 

anita

24 juni 2010 22:33

DU ER DU OG DU DUGER!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...