Jag är så illa tvungen att ta upp ämnet skönhetsideal. För jag är en av dem som verkligen tycker att man skall vara nöjd med sig själv oavsett, och sedan i nästa mening tänker att ”duh, vem fan är det...? Inte jag i alla fall!.....”

Det kommer ju inte som en chock att man (jag) blir sänkt VAR ENDA GÅNG man (jag) går förbi en bikini-affisch eller reklam på stan. Modellens platta mage bara skriker åt mig hur viktigt det är att se bra ut. Ergo – hur ful jag är utan kläder!

Dock vet jag inte vad det var för reklam. Eller om bikinin eller vad-det-nu-var var snygg.

Skönhetsidealen har ändrats otroligt mycket på några hundra år, och förr i tiden skulle kvinnorna gärna vara bleka, och ha fett på kroppen. Det var tecken på rikedom.... Att de kunde sitta inomhus hela dagarna, och inte behöva jobba i solen, och istället bara lapa i sig mat.

I dag är en blekfet kvinnokropp tecken på lathet, inget annat.

Felet ligger i att vårat levnadsätt inte har ändrats med skönhetsidealen. Vi sitter fortfarande inne hela dagarna (dock vill vi gärna ha lite färg) och lapar i oss mat... Och inte är vi rika för det.

Det är den jävla skönhetsidealen som har sprungit ikapp och ifrån oss.

En tjej idag med heltidsjobb och kanske en familj att ta hand om hinner ju inte ta hand om sin kropp så som dagens skönhetsideal kräver.

Det är bara ett fåtal av oss som verkligen har viljan och TIDEN att finslipa så på våran kropp.

 ...Framför mig har jag en bild på Adriana Lima som sitter i strandkanten. Jag försöker verkligen gå in i mig själv och fråga om jag verkligen tycker att hon är snygg.... Och MAN! Det ÄR hon! 

Jag har också en målning av Jacob Jordaens som pryds av en halvtjock, blek och inte alls smickrande kropp. Den formen funkar bara inte för mig. ( Inte heller med den spionerande slisk-gubben i mörkret längst till höger i bilden). 

Det jag försöker komma fram till är, om det enbart är samhället som skapar skönhetsidealen, eller om det är varje enkelt person? Om det är du och jag..?

Jag tror ju inte heller att man är 100 % nöjd med sig själv, oavsett om man förstorar brösten, eller bantar bort 2 eller 100 kg. Det kommer ju alltid att finnas något man inte är nöjd med. ...Tror jag, (Jag skall återkomma när jag gått ner mina önskade kilon. )

Och ju mer tid man lägger ned på sin kropp och sitt utseende, så blir man mer och mer medveten om sina (enligt sig själv) fel och brister.

Sedan jag gick upp i vikt, har jag endast tänkt på att jag måste gå ned igen. Och jag kommer ihåg att jag innan detta, fasade över diverse celluliter, och en lite fast rumpa. -Vilket jag numera nästan har glömt. First things first liksom.

Dock kommer jag ihåg att jag en gång har varit helt nöjd med mitt utseende. Jag tror jag var 7 år....

Nu låter det som att jag har superkomplex för min kropp, men det har jag nog inte. Jag är bara fångad i tidens lathet och ambitioner. Jag är ett barn av min tid, och jag skall göra det jag kan (med hjälp av kost och motion) för att få den kroppen jag vill ha. Jag bara undrar hur långt det skall gå. ....Vad händer sen?

Jag hoppas att detta ändrar sig. Att det är som den gången jag var liten och ville börja spela dragspel, och endast spelade i några veckor. Att det är som den gången jag så gärna ville spela tvärflöjt (eftersom min bästa kompis gjorde det) men när musikläraren ringde, så låtsades jag som att han hade ringt fel. Att det är en fas, att det går över. Att det är något jag växer (helst krymper) ur. Som med så mycket annat jag tar på mig att göra.

Vi får väl se...

Kram

God morgon! Eller god förmiddag. För såhär länge har jag inte sovit.... På länge!

Frukosten är redan nerslurpad, till trevlig läsning av andras bloggar! Jag kan ju tillägga att sedan jag började "tänka på vad jag stoppar i kakhålet", har jag gått ner 3 kg! :O Jag känner mig jättestolt, och jag märker av det. Först och främst på brösten -.-

-Kanske inte det jag önskade, men. Jag börjar bli mitt gamla jag igen, sedan jag sjönk ihop på soffan för en stund sedan. 

Dagarna är numera fyllda med saker jag VILL göra, och jag är så glad. Nämnde ju igår att jag funderar på att söka jobb. Men jag har inte haft tid än, och det känns dumt att stressa in i ett jobb just nu.

Karl har redan left the building, klockan 07! Snark. Han provjobbar på sitt nya jobb på Hotel 11 i Eriksberg, och han är så mighty duktig! Snart klirrar det en hel del pengar in i våran plötsligt gemensamma kassa! Ojoj, Haha. Nä, I wish. 

Men det kommer ju märkas att han har kontot fullt, liksom. Kul nu innan flytt och semester och allt det. Så att vi inte behöver panta burkar.... Eller okej. Om du läser detta Karl får jag säkert höra att jag måste gå och panta burkar ändå.. :) Haha. Stackars mig.

Har fått ett mini-gig idag i Ulricehamn, och suger till mig alla svart-jobb jag kan få just nu. Och att sjunga är alltid kul. Det blir accapella i en kyrka. Något bättre kan man inte be om.

Nu verkar det som att det blir lite städ innan jag beger mig. Det ser lite ut som ett helvete här nu. Bara lite. Men jag kanske inte orkar städa. Vi får se! Jag städade ju faktiskt senaste gången! ;D 

Kram

Min väldigt snygga och sexiga sambo! OH yeah. Sambos i över 2 år! ;)