Sådär. Departure börjar närma sig inför Ulricehamn, och jag har nyss slängt ihop lite lunch. Medan jag gjorde detta fick jag en lite otrevlig insikt. Eller trevlig för min del.. Kanske.. 

Jag stekte två ägg, därav ett var från pappas höns, medan det andra var såkallat ekologiskt och från affären. 

Tog en bild så ni själv kan se skillnaden på gulan. Vet inte om folk är medvetna om detta, men man kan ju kort säga att ju bättre hönan har det, desto gulare/mer orange är gulan.

Så om någon som läser detta bryr sig lite, så köp åtminstone ekologiska ägg från höns som har tillgång till utevistelse. De smakar dessutom mycket godare! (Helst från helt frigående "privata höns"...)

Det var dagens moralpredikan. Men jag tycker det är viktigt.

Själv min lilla lillasyster har yttrat att "Det spelar ingen roll för Linnea vad det är, bara det är ekologiskt"..... Hm.. Hehe. Nåja. Min åsikt i den frågan är ju ganska känd, tydligen. 

Kram!

Man pratar ofta om det "att bli vuxen" och jag tänker ständigt på vilka saker som gör att man vet att man är vuxen. Förut tyckte jag att om man hade en egen verktygslåda, så gav ju det en del vuxenpoäng. (Innan tyckte man ju om man var uppe länge osv, hehe..). Men jag har faktiskt kommit på det ultimata, förutom att gå och lägga sig tidigt, även fast man inte behöver. 

Nu kommer det.

Du vet att du är vuxen när du betalar dina egna antidepressiva mediciner själv.

Och.. Jaha. Då är jag väl lite vuxen after all. 

Kram!

Nu sitter mitt hjärta i hallen och tar på sig skorna, och denna gången kommer han inte hem förrän vi åker på semester. Han kommer i och för sig inte hem då heller, eftersom det är jag som åker upp till Strömstad och hämtar honom. ...Får försöka komma och hälsa på nånting, och tänka på klirret i kassan istället.

Usch, nu gick han.... Blir lite tung i hjärtat, och det känns lite svårare att andas. Just det går aldrig över... Vänjer mig aldrig.

Men snart är det som sagt över, och då skall han jobba här i Göteborg istället! 

Blah. Nej det har inte gått över än.... 

Sitter kvar.... Är bara att vänja sig, tror jag. Här blir inga barn gjorda!

Har lite ärenden att kirra idag, men djuraffären är inte öppen än. Undrar hur vi gör när vi flyttar ifrån denna djuraffären. Snark. Vi får väl åka och "storhandla" till de små här. Måste hämta ut mera lyckopiller också. Hoppas jag har råd med allt!

Nu känner jag att det börjar klia lite i fingrarna efter att få flytta in i lägenheten. Vi har ju som sagt en hel månad på oss att göra det till "vårat", och det skall bli superkul. Undrar lite hur jag skall få ihop pengar till hyrorna, men den tid den sorg.

Karl funderar förresten på att börja blogga! Det kan bli roligt att veta hur han tycker och tänker, för sedan att skriva sarkastiska kommentarer till det han skrivit... Meh, precis som han gör här! Hihi. Vi är som dagisbarn som kastar lera på varann. Tur att det var "han som började!"

Kram!