Jaha, då var ännu en dag över och förbi. Borta likt myggbett man hade förra sommaren. Likt gamla pojkvänner... Gud vet vad de håller på med. Borta likt min barndom. Saker som bara finns kvar som minnen, som inte på något sätt kan ge en irl upplevelse rättvisa...  Blir lite sentimental här jag sitter ensam. Och för första gången på väldigt länge, njuter. Jag önskar jag kunde säga att jag njuter stillheten.. Eftersom det låter så idylliskt och vackert. Men jag njuter tyvärr inte någon stillhet. En random spellista från spotify jag knappt lyssnar på, är det jag njuter.  Blir sentimental när jag tittade på Sex And The City 2 (vilken jag inte rekommenderar för den som inte gillar SATC, tyvärr) och ser att själv de vackraste bland kvinnor, med hur mycket smink och "bra ljus" också blir gamla. Att tiden bara försvinner... Och hela tiden har vi så bråttom vidare. Eller i alla fall jag. Det är sällan jag kan sitta och njuta, fullständigt utan att fundera på vad som händer i morgon.  En ständig oro plågar mig. Alltid samma frågor... Att leva dagarna som om de vore de siste i ens liv. Det funkar ju inte. Man kan inte bara skita i allt en dag, eftersom de kommer i kapp en den nästa. 

Jag funderade på detta med att jag börjar må bättre när jag skulle bege mig in till stan förut, och bara sådär på vägen fixade en kopia på min nya sjukskrivning, och postade det. För några veckor sedan skulle det vara en hel dag's arbete. Bara att kopiera och skicka sjukskrivningen.  Och jag hade inte ens orkat fundera på att picknicka med underbara Sara och Angie. Och knappast att gå på SATC 2 med Linnea, och bara vandra rund efter det utan någon vidare plan.  Det jag försöker säga är att jag börjar känna igen mig själv igen. Jag känner hur energin kommer tillbaka till mig. Självklart i kombination med solen och lyckopillrena. Det känns så skönt att åter igen värdsätta saker och människor omkring mig.  Nu låter jag ju helt salig och som att allt är helt perfekt, men just i dag och i går har det verkligen varit väldigt bra. 

Känner att mitt inlägg är en smula osammanhängande, men jag hoppas ändå att budskapet når fram. Mina ögonlock är tunga, och min kropp dösig efter en hel dag med så många intryck. Jag känner mig som ett nyfött barn, eller en blind som har fått synen tillbaka... Är väl en bättre beskrivning.  Jag börjar se världen med nya ögon. Jag tror jag börjar fatta vitsen igen.... Och jag hoppas att det förblir såhär. 

FOTO: Karl, och mig på bilden. 

Här! En spellista med Salem.. mehehe

Salem Al Fakir

Har du inte spotify, säg gärna till. Har flera inbjudningar att skicka ;)

Kram!

Oj oj! Sikken dunderdag det blev igår!! Eftersom Karl skulle vara hemma så lite, så kändes det nästan kramp-aktigt att hitta på massa skoj. Efter våran picknick begav vi oss med bilen till Partille och syrran för att hämta hennes lisebergskort. Föratt SALEM skulle spela där!! Hahah.. Linnea i eld och lågor, hu hej! 

Hade inte sett honom live förut, och han var som förväntat, KANONBRAA.. Ojoj. I eld och lågor som sagt. Och och! Han spelade backseat! Omg..( Staygold – Backseat). Haha.. Kan inte ens beskriva hur bra det var. Diggar honom so much! 

Sedan bjöd liseberg på ett åk med jukebox-bilarna och balder! Wohah.. Sikken jävla grej! Och jag somnade framför teven som vanligt. Mehehe... Och idag händer det mera saker. Massa saker. Känns inte som att jag hinner blogga riktigt. Men det blir picknick igen, och sedan sex and the city 2 med Linnea!! Omg. omgomg... (haha, läs det) omgomgomg... 

Anywho. Skriver mera sen, nu skall jag följa karl till tåget! 

kram!

Salem.. Bara littte het.. *dreggel* :p