Oj oj. Då var man hemma i Göteborg med Karl. Känns jätteskönt, och vi har absolut inte gjort nånting. Eller... Jo.. karl gjorde våfflor till lunch, medan jag matade musungarna. Var uppe två gånger i natt och matade dem, och blev överraskad på morgonen att de fortfarande levde. I dag är de verkligen pigga! Hehe... Full fart. Alltså, för att vara så små. De har ju inte fått ögon ännu, och traskar runt på sina mjuka små tassar. Undrar när de börjar se.....

Här kommer i alla fall en film från när vi kom hem förut. De överlevde den långa resan från Ulricehamn, och jag undrar hur vi gör med de när vi skall på semester. Skall ju till Norge, men tror inte man får ta med sig djur som inte är vaccinerade osv. Tänkte kolla upp det. De får ju mat ungefär varannan timme.. Och jag tycker det är så mysigt ^^ De sörplar i sig havremjölk från handflatan!

Den tvättar sig lite också. Hihi.

Jag gjorde ett litet tipi-tält till dem typ, och skulle föröka locka in dem i det, men det var inte så lätt. En väldigt envis musunge bet fast sig i mitt finger! Hah, det gjorde sjukt ont, och jag trodde jag skulle dö... Eh.. nejdå. Det gick inte hål på huden, och jag har stelkrampspruta också.. Hehe.. Men den var envis.. XD

KRAM från lilla "mamma"

 

Sanja

21 juni 2010 22:22

Så söta då :D Skulle så gärna vilja adoptera dom, men katt och hund i huset skulle göra livet hårt för dom :/

http://sanjalilli.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...