Såh, morgon igen. Tralala. Sad hur dagarna bara smiter iväg. Speciellt när inget målande blir gjort. Har verkligen tappat suget.

I dag har jag bara lite ont i nacken, och inget mer, så fallet igår gick nog jäkla bra. Fortfarande lite ont i foten efter att ha haft hela hästen på mig. Men man tål nog mer än man tror.

Skall strax bege mig till farbror doktorn i Göteborg och hämta plupparna också. Det blir riktigt skoj. Hoppas de sköter sig här hos familjen, men det skall nog gå bra, så länge hunden inte blir för hungrig. Han åt föressten ingenting igår. Förutom et bit vattenmelon han fick när vi picknickade. Han har missuppfattat hela grejen med att vara hund... Han är nämligen vegetarian. Tjusigt, men opassande för en hund, tycker jag. Dock bra för mina ökenråttor. -Men jag tror att han bara låtsas. För om han får se en sån smaskig liten sak, är det nog slut på den historien.

Pratade med Karl igår och han berättade att han är ledig på lördag, söndag och måndag. Så tjusigt tjusigt. Jag blir ju jätteglad såklart, och jag har bjudit hit honom. Hoppas jag kan klara av att måla. Får bli maxad växel på det i kväll, fredag och lördag.

Så var det med det! Lite trööökigt inlägg kanske. Men jag är glad att jag lever osv. Blir nog mer ridande i dag, om så bara i skogen :) Det är skojjjjj!!

Kram!

 

sara

17 juni 2010 09:25

ja, han måste ju svälta lite nu när små smarrebitar kommer på besök... hehe^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...