Möhöh. Gick upp lite extra tidigt i morse.. Orkar dock inte duscha. Och nu börjar jag ju få liiite bråttom.

Hoppas intresseklubben antecknar flitigt?

Nåja. Turbulenta dagar att vänta sig med mycket snurr i huvudet. Jag kan försöka dela med mig en del av allting, men eftersom allt är en jävla soppa, så är det inte så lätt. Än så länge vet jag vad jag heter i alla fall. Och det är ju tur. 

Känner för att rymma. Från allt och alla till en plats där ingen kan nå mig... Det kommer dock inte lösa något. 

Någon har frågat mig varför jag skriver om detta på bloggen... Och det är samma anledning som alltid. Jag behöver skriva av mig, och veta att någon läser, tänker och kanske kommenterar. Att någon kanske känner igen sig. Att någon vet hur jag skall göra osv... Och dels vill jag försöka få sagt att hur mycket fasad man än sätter upp, så kommer det inte bli bättre. Att gräva in sig längre i den trygga bubblan.. Hjälper inte i det långa loppet.

           Jag har lärt mig att jag måste ta itu med saker på en gång, innan jag hinner gräva ner mig, för att sedan må skit.

Måste bara säga att Karl är en fantastisk människa, som verkligen ger mig fotfäste... Och stöttar mig i allt. Verkligen allt.

Men nu måste jag sätta fart innan jag på allvar får bråttom. Man kommer inte för sent till en föreläsning. Det är pinsamt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...