Möhöh. Gick upp lite extra tidigt i morse.. Orkar dock inte duscha. Och nu börjar jag ju få liiite bråttom.

Hoppas intresseklubben antecknar flitigt?

Nåja. Turbulenta dagar att vänta sig med mycket snurr i huvudet. Jag kan försöka dela med mig en del av allting, men eftersom allt är en jävla soppa, så är det inte så lätt. Än så länge vet jag vad jag heter i alla fall. Och det är ju tur. 

Känner för att rymma. Från allt och alla till en plats där ingen kan nå mig... Det kommer dock inte lösa något. 

Någon har frågat mig varför jag skriver om detta på bloggen... Och det är samma anledning som alltid. Jag behöver skriva av mig, och veta att någon läser, tänker och kanske kommenterar. Att någon kanske känner igen sig. Att någon vet hur jag skall göra osv... Och dels vill jag försöka få sagt att hur mycket fasad man än sätter upp, så kommer det inte bli bättre. Att gräva in sig längre i den trygga bubblan.. Hjälper inte i det långa loppet.

           Jag har lärt mig att jag måste ta itu med saker på en gång, innan jag hinner gräva ner mig, för att sedan må skit.

Måste bara säga att Karl är en fantastisk människa, som verkligen ger mig fotfäste... Och stöttar mig i allt. Verkligen allt.

Men nu måste jag sätta fart innan jag på allvar får bråttom. Man kommer inte för sent till en föreläsning. Det är pinsamt.