I dag är dagen, då man inte får slita sig från böckerna. I morgon är tentan. Och vad gör jag här? Mjeh. 

Blir smått filosofisk och sentimental när jag vaknar upp i "mitt" rum, i en enkelsäng där endast jag har sovit hela natten. 

Den vackra höstsolen verkligen försöker allt vad den kan att muntra upp mig, och jag kan säga att det hjälper... Alla träden bli så otroligt vackra.

I morgon kanske det bär av på en "tvångsutflykt" till kinnekulle (eller nåt sånt) med min kompis som tycker jag skall ut i naturen och andas in frisk luft. Det beror på vädret. - Can't wait!

Om någon helg bär det av till något foreign land med min Linnea. En lite mindre runaway. Men det funkar. (Can't wait for this either!!)

Lyssnar faktiskt på Taylor Swift och har slängt i mig en stor skål med chokladflingor framför datorn.. Jag sitter fortfarande i pyjamasen och har dragit en tjock tröja över huvudet. Håret är åt alla håll och kanter. Stör mig lite på luggen... Men det är inte mycket att störa sig på.

Låg kvar länge i sängen i morse och tänkte.. Konstigt hur saker och ting bara ändras. Konstigt att känslor försvinner på detta sättet. Men vi är goda vänner skall ni veta... Jag vet ingen bättre kille än Karl, och jag saknar hans familj så det gör ont när jag tänker på det. 

Gäller att inte tänka för mycket nu. Därför är "tvångsutflykter" en bra sysselsättning :p

"And it takes no time to fall in love

But it takes you years to know what love is

And it takes some fears to make you trust

It takes those tears to make it rust

It takes the dust to have it polished"

Jason Mraz - Life is wonderful

  

Ah. Tvångsutflykt var det ja... Usch usch. Nu slutar jag med detta! Love you Karl!  

"Mirror on the wall, damn I sure look fine 
I can't blame those horny boys, I would make me mine 
When I pass you in a club, "Ooh, lala!" you gasp 
Back up boy, I ain't your toy, or your piece of ass" 

P!NK - RESPECT

Försöker lite halvt hjälplöst att plugga inför Onsdagens tenta i Dentala Material, men min hjärna vill hellre lyssna på gamla låtar som slänger en tillbaka i tiden, då man stog framför spegeln med hårborsten/whatever som mic med musiken på högsta volymen. Visst var man kung men sina moves tills morsan stog i dörren och skrek att det var mat. Hahah.. Det var fanimej tider. 

Skulle gärna varit där igen. I alla fall med moves'en! Med texten ovan vrickades det på höfterna och magtröjan studsade upp och ner, likaså mina då långa lockar. Man hade väl bekymmer då med, och jag kommer ihåg att jag längtade till att bli vuxen. Då hade man ju inga problem.

HAH - så fel man hade :p Men att livet är intressant är ett faktum. 

Fikade på Franks idag med en klasskompis, då en gammel man frågade om han fick slå sig ned med oss. 

Självklart! Det visar sig att han är som skickad från gud själv - till mig när han börjar prata om lycka och välmående. Att ta vara på sig själv och på livet. Man har ju bara ett. WOW. 

En givande dag som avslutas så småningom efter jättegod Taco från min roommate Skalman.

-Love you! 

Kära Sara och alla andra söta vänner som inte fattar någonting... I'm okay. But in desperate need of a girls night out! Maybe SSS-kväll?? 

Nu känns det tråkigt att jag lagt alla ägg i samma korg, eftersom korgen är sönder... 

Anywho. Lär inte skriva så mycket om detta på bloggen. Men tilläggas kan ju att jag letar lägenhet lite smått... Ingen brådska, men det skulle vara skönt :)

Folk som inte har nåt vettigt att säga kan väl skita i att säga det. Skriv inte "whaaat??" osv. Be mig inte förklara.. Please.

"Du är en ganska hård människa du.."

..Blah... Bakom min hårda och tuffa fasad som ibland dyker upp finns en liten blöt fläck...

Jo, jag kan komma precis vart jag vill. Om jag vill. Grejen är bara att jag sällan vet vad jag vill... Att jag oftast är impulsiv, känslosam och rädd för förändring. Att jag uppnår mina mål, att jag har universum i mina händer. Är fakta. 

Men att komma på vad jag vill? Oh my oh my. 

Därför är det lättare för mig att spela hård och inte bry mig så mycket. För annars blir jag bara vilsen... Tänker jag för mycket kommer min hjärna explodera! Jag lovar..

               Jag snor någons idé och tänker att jag är gäst här i livet. Att jag bara hänger med lite. Man behöver inte styra allt alltid. Det är skönt att bara hänga med... 

      Har slutat läsa de fula nyheterna i Metro på morgonen. Läser hellre "dagens puss" och Elvis. Plus lite annat intressant. 

Har blivit så förbannat trött på allt tjafs. Folk blir ju fan aldrig nöjda. Och inte jag heller. MEN MAN BEHÖVER INTE SKRIVA OM DET I METRO VARJE DAAAAAAG!!

Okej att det skall vara 18-årsgräns på skräpmat och på religioner. Okej att det var bättre förr...

FRAMÅT var det ja...

Det känns inte som att folk kommer ihåg det.

Okej. SD har kommit in i regeringen. Och det SUGER. Javisst. Men oavsett hur många gånger någon skickar in ett argt inlägg till Metro eller någon annan stans ändrar det ingenting.

Vad kan vi göra åt situationen som är NU. För att komma framåt och inte backa tillbaks.

Vi är ju faktiskt 95% svenskar som INTE ville ha dem in i riksdan...

Hmm.. Tänk på alla underbara saker som finns! 

Brukar ju inte avsluta blogginlägg med en fråga, men bara för att få lite fart på positiviteten vill jag gärna veta något av det som gör dig lycklig?

<3 Kärlek

<3 Vaniljdoftljus

<3 En stor kopp varmt te

<3 Nypoppade popcorn. (Även om jag är ganska skillad, så gillar jag mammas bäst)

"I’ve got a perfect body, though sometimes I forget
I’ve got a perfect body cause my eyelashes catch my sweat
Yes, they do, they do…"

Regina Spector - Folding Chair

Var och varannan blogg det reklameras för här på bloggplatsen är en såkallad thiinspo-blogg eller någon form för ätstörningsblogg. 

Och.. Det känns sorgligt tycker jag. Att det numera är så "vanligt" med ätstörningar att man kan skriva om det öppet här. Det är ju en form för psyikisk störning i likhet med min egen, trots att jag i största mån är "normalstörd" och svajar mellan livsglädje och längtan efter att en meteor skall spränga hela jävla jorden. 

Tänkte egentligen skriva om ätstörningar, men tycker mer synd om mig själv nu för tiden, så det får bli lite snack om mig själv istället. Höhö.

Jaja. Det märks att hösten är här. Mina drömmar är lika förvirrande som verkligheten, och snart kan jag inte inte urskilja dessa två. Surrealismen har sitt grepp om mig, och jag hittar mig själv i en liten pöl på golvet.

                   Förstår inte. Hösten är vacker, färgsprakande, men min kropp har redan låtit löven falla. Alltid ett steg före. Vintern når mig, och mitt hjärta blir till is.

                 Frusen. Fast i tiden. Är detta allt?

Lusten att smita, lusten att försvinna dit ingen kan nå mig, dit ingen vet vart jag är. 

Kommer ihåg att någon sa "Du är så vuxen du. När jag var i din ålder funderade jag mest på meningen med livet, och var förvirrad över detta..."

Att jag visste meningen med livet, det är säkert. Och det är kärleken. Kärleken till människor omkring sig, kärlek till medmänniskor och den vackra planeten vi bor på. Ett leende, att göra någon glad, att komma framåt... Eller vara nöjd med stället man befinner sig på. 

Jag hade slagit rot. Så som jag och andra av min sort gärna gör. Hittat den jag tror att jag är och varit nöjd. 

                      Det är inget fel med att slå rot... men frågan "Är detta allt??" fortsätter att hemsöka mig. I drömmarna som i verkligheten.

I ekorrhjulet springer jag. Dag ut och dag in. Är för det mesta duktig. Går till skolan, äter mat, får tillräckligt med sömn och är oftast snäll mot mina medmänniskor. Jag är så duktig att jag inte ens kollar på tv. För att få mer tid. Tid som gör mig rastlös.

Är det så att om jag ändras så vill jag bara ha mer? Att det jag tidigare varit så nöjd med, inte längre passar mig? 

Att jag vill vidare, framåt..... Vem är jag då?

Det handlar inte om kärlek. Det handlar om vansinne. Det handlar om en hunger som aldrig slocknar. Om förändring. Om framgång, och om att göra fel för sedan att göra rätt.

Antar att det är detta som är livet. En ständig kamp för överlevnad... Som dock förändras med århundraden, fast som dock är lika jävla meningslös. 

Har sagt det förr och säger det igen.

Jag vill inte överleva - jag vill LEVA!

Time heals everything - And i'm still waiting.