"Nej till Rasismen" "Har du röstat på SD - ta bort mig som din vän" "Kan denna soptunnan få flera fans än Laila Bagge" osv.

Om du som jag, är flitig facebookanvändare känner du säkert igen någon av ovanstående... Man kan gilla eller låta bli och man kan välja vilka evenemang man vill gå på... Ett smidigt sätt att sprida och motta information.

Om vi snackar politik/samhälle och lite större frågor är Facebook å ena sidan ett försiktigt sätt att föra fram sina åsikter. Oftast är man lite försiktig i sina gilla-grejer eftersom halva släkten kan se... (man kanske inte gillar swingerspartys eftersom morsan kan råka titta...) Men hursomhelst. Det var inte dit jag ville.

Om jag nu gillar "nej till rasismen" och "ja till bilförbud i Göteborgs Innerstad" för jag fram min åsikt på ett accepterat och tillbakadraget sätt. Jag gör inget skandalöst, utan jag trycker på en knapp, och oftast är det ingen som bryr sig så mycket... Det blir inte samtalsämnet på nästa släktträff i alla fall.

Å andra sidan är facebook väldigt mäktigt. Se bara på alla demonstrationer som dykt upp på sistone...

Jag tror att det börjar bli "inne" igen att vara politisk aktiv eller också intresserad av kultur- och samhällsfrågor och måste säga att jag tycker det är fantastiskt! Det får inte glömmas hur mycket man kan ändra på här i Lilla Landet Lagom och runtom i världen så länge man har viljan...!

Och skit samma om det enda politiska man företar sig är att gilla några grupper på facebook som möjligtvis kan ändra något. Om inte hela världen, så kanske ett par människors inställning till saker och ting. 

Enligt dagens Metro är ungdomar idag Digitala Hippies.

Och jag måste säga... So what? Så länge man lyckas ändra något, eller föra fram viktiga åsikter, spelar det ju ingen roll om man är digital eller analog hippie. 

Så.. Fuck War - Let's Dance!

Hehe... Nu tänker jag avslöja vad jag har spenderat dagen till. Eller delar av dagen i alla fall.

Min kära affär Desigual öppnade i Nordstan idag, och jah.. Karl och jag stod utanför som trogna hundar vid sin ägare en halvtimme innan det öppnade.

Vi fick tag på (från ballongerna i taket) var sin gratis hatt och 20% (och 10%) på vårat köp.

Vilket vi ju använde såklart. Så nu äger ni lite av varje.. Var sin hatt och lite sånt därnt... jag köpte en ascool tröja i alla fall :D heheheee...

 Passade på att fota med min mobil också.. Så here we go :)

"Déjate llevar hasta el infinito.."

Snygga Karl i sina nya kläder.. i blurry vision.. Men skitsamma.

    Och lite pösar. Vi fyllde bara en. Resten är våra gamla kläder i påsar vi fick.. 

Nu är jag bra trött. Var nyss och gymmade i hopp om att jag skall somna i kväll. Tänker lägga mig tidigt också, så jag kanske har somnat vid 12-snåret i alla fall! 

SUUUUPERSKÖNT ATT SPRINGA TILLS MAN BLIR LILA I ANSIKTET :D:D HAHHHA... jaja.. Nu skall jag duscha läääääänge och ta ansiktsmask och spa-a mig som bara jag kan ;D

Kräm.

Sådär!

Ännu en ny dag.. Kanske borde hyra en grävmaskin för att underlätta grävandet?

Jag kan verkligen inte somna på kvällen/morgonkvisten... Ligger vaken till sisådär 4-5 och grubblar. Och jag brukar ju somna innan huvudet når kudden. 

Kanske dags att röra på kroppen...? Kände för att sova hela dagen i dag med, men kanske därför som jag inte kan somna.. För att jag inte är trött..!

Så nu har jag allt slängt upp mig själv ur sängen och äter frukost. Min supergoda müslii!

Det är inte så att jag håller på att bli deppig igen. Jag mår ju helt okej. Men jag orkar bara inte vara duktig. Inte så länge jag bor här! Basta.

My tyckte det var tråkigt att lämna mig. Eller så var det jag som tyckte det var tråkigt att lämna henne... och nu har jag mina monsterbäbisar kvar. Haha. Jaja. De är fina de med ;)

Nu skall jag och Karlman på ett hemligt uppdrag som jag inte tänker skriva om på bloggen förrän vi varit där ;D haha.. det skall bli SÅÅ KUL! :D

kramar på er (snöa inte bort..)

"Oh shit she's a gold-diggah, just thought you should know niggah"

Lyssnar på min November-Survival-Kit-Spellista.

Den lär behövas. Redan nu. Snark.

Är sugen på att åka på Jamie Cullum konsert. Fast han spelar inte i närheten under hösten, så jag får väl åka någonstans. Blir nog bra ;D Kommer bli awesome. 

Jaja. Jag har inte skrivit om min nya kärlek här på bloggen, men det finns en. 

En liten vacker sak jag skaffade förra veckan..

Jo. Ännu en gerbil! En liten tjej till. Som jag så fint tänkte ha ihop med mina andra. 

jag har försökt efter alla konstens regler att få dem att gilla varandra, men jag får inte till det.

Mina är alldeles för ELAKA! Mot lilla bäbisen. 

Och det känns för dumt att skaffa en till bur och ännu en gerbil (eftersom de inte kan vara ensamma...) och det är ju inte ens säkert att de går ihop heller..! Så jag har bestämt att det bästa för Lilla My (hon heter så..) är att få åka tillbaka till sina syskon.

Så det är tanken att jag skall göra det nu. Men det tar imot så himla mycket!

Hon har liksom varit så himla tam och gosig och sovit i min tröja medan jag grejjat runt här hemma. 

Jaja.. Men så blir det. Det är bäst för henne... :(

   (lite svårt att ta kort i nacken... menmen.. här brukar hon sova ! ^^)

När jag igår begav mig genom staden (aningen självmordsbenägen? neh..) aaalldeles för sent, var det inte många uppe.

Staden är vacker om natten... Tyst. Och jag kände mig trygg! Satte mig vid vallgraven då det var nästan 20 minuter tills min vagn skulle köra mig hem.. 

Tittade utöver det blickstilla vattnet. Några ölburkar flöt omkring. Det stank av urin.. Men jag satt ändå kvar.. Hade inget bättre för mig.

Efter en stund kom en man i 30-åren med bestämda steg mot mig. När han var kanske 4-5 meter ifrån mig stannade han, vände ryggen mot mig och pissade... Lääänge.. Jag spände ögonen i honom när han gick där ifrån och försökte förmedla att det var jävligt äckligt att pissa typ där jag satt. Han bara lyfte på axlarna och blickade tillbaka att "a man's gotta do what a man's gotta do.." 

Jag kunde ju inte låta bli att skratta. Så primitivt. Så naturligt för honom.. 

Han sprang iväg mot en spårvagn och försvann. 

Jag flyttade på mig.. Det luktade ju inte precis mindre urin där jag satt och ställde mig nära några invandrarkillar. (Det är ofta bäst så...) Satte upp ett tufft ansikte.. Då orkar ingen bry sig. 

Trodde jag! En väldans onykter liten gubbe med inslagen näsa vinglade mot mig och frågade om vägen till Backaplan. "Då måste du gå ditåt" pekade och förklarade jag. 

Jag kände hur gänget av invandrarkillar kollade mot oss och blev tysta.

"Ta't lugnt, jag klarar detta.. Han är ju helt borta.." Tänkte jag.

Den närgångna gubben kollade på mig som om han inte upptäckt mig förrän nu. 

"Ska du med?"

"Haha, nej tack.."

"Jo, är du hungrig? Jag bjur på middag.."

(Åh ja då så.. eller vaddå? Han hade ju inte ens ordentliga kläder på sig.. Vad skulle han servera? Småsten?)

"Nej tack.. Jag skall hem till min kille"

"Åh, har du en kille...? Det borde jag ju fattat.. Så fin som du e......."

tystnad

Han frågade lite om "min kille" och skrattade åt att han hette Karl. Han höll faktiskt på att garva ihjäl sig. Inte vet jag varför. 

Sen när min vagn kom sa jag åt gubben att gå till en annan hållplats. Han tog mig i armen och sa "Det var trevligt att träffa dig.. Hälsa gubben från mig!"

Som om vi känt varandra länge. 

Under hela tiden stod killarna bredvid mig, och verkade vara redo för lite vad som helst. En av de blinkade åt mig när jag gick på vagnen och bekräftade det jag känt.. Man är verkligen inte ensam. Jag tror det är viktigt att ta emot vad folk har att erbjuda. Det var ingen ont i varken pissaren eller fyllegubben.. Vad är man rädd för egentligen? Obekväma situationer...? Kanske...

Hoppas ni har haft en bra dag och att den fortsätter så.

Jag är hemma och gräver gropar, men tänkte att det nu får vara slut på det eländet. Skall idag se om jag kan få tag på lite planka att lägga över mina gropar igen, så att jag lättare kan gå över dem. 

//Yours Truly.

Vet inte riktigt vad jag förväntar mig i ett läge som detta.

Hur fan vet man om man gör rätt när hela ens kropp värkar efter en viss människa...? Det är myycket sällan jag inte kan somna på kvällarna. Men här sitter jag. Tankspridd och... ensam.

Jag har aldrig riktigt varit ensam. Vet inte hur man gör.... 

Allt jag har sett fram emot. Ett liv tillsammans.. Och allt det innebär... Finns inte längre. Så mycket vi har gemensamt, så många upplevelser vi haft...

Alla stunder du suttit och hållit om mig när jag minst har förtjänat det.. 

Every time I look at you the world just melts away
All my troubles all my fears dissolve in your affections
You've seen me at my weakest but you take me as I am
And when I fall you offer me a softer place to land

You stay the course you hold the line you keep it all together
You're the one true thing I know I can believe in
You're all the things that I desire, you save me, you complete me
You're the one true thing I know I can believe

I get mad so easy but you give me room to breathe
No matter what I say or do 'cause you're to good to fight about it
Even when I have to push just to see how far you'll go
You wont stoop down to battle but you never turn to go

Your love is just the antidote when nothing else will cure me
There are times I cant decide when I cant tell up from down 
You make me feel less crazy when otherwise I'd drown
But you pick me up and brush me off and tell me I'm OK
Sometimes thats just what we need to get us through the day

(Sarah McLachlan - Push)

Började blogga i går kväll men datorn var alldeles för seg. Jag ville att denna videon skulle summera min helg.

För de som läser kan jag informera om att lägenheten jag kollade på var SUPERfin! Och jag tackade ja, och alla blev glada ;D hehe. Så nu väntar jag bara på att få skriva på några papper! (Tack kära Sara som fixade åt mig PUSS!)