Hm..

Känner lite att jag tvingar mig att skriva nu.. Det är ju liksom min "terapi-blogg" detta! 

Klamrar mig fast i min thekopp med "lugn och ro" the och lyssnar på min survival-spellista. Att den skulle vara nödvändig for real redan nu, trodde jag inte..

Försov mig i morse, men hann ändå klart med dagens uppgift i skolan. Skönt. Nynnandes på John Mayers - Waiting on the world to change såg jag 7:an komma.. Egentligen skulle jag missat den, men lade benen på nacken och sprang allt vad jag orkade.. Pratade med Karl i mobilen och vi bestämde att vi skulle ses och handla. Det är smart...

Spårvagnen åker.. Och jag står allra längst fram. Jag tänkte tillochmed på att spårvagnföraren var tjej och hade mer hår i ansiktet än mig. 

Precis innan Wavrinskys Plats går en liten flicka mitt ut framför vagnen...

Sedan gick allt väldigt fort.. Jag stirrar in i hennes vettskrämda ögon för att sedan stänga min egna så hårt att det gör ont. Jag hör hur folk omkring mig skriker.. Hur vagnen hoppar till.. Flera gånger.. Skriken upphör inte.. 

Jag att känner allting inuti mig vänds upp och ned. Jag lutar mig ut för att kräkas, men tänker att det är bättre att jag ringer 112... Faktiskt. 

Jag står med ryggen mot allting, tårarna bara forsar ned för mina kinder och mannen i telefonen frågar mig om hur allting ser ut.. "Jag vet inte..." Jag förklarar lite om hur tjejen såg ut men inte mycket mer... Han säger att han fattar och att några är på väg...

Av ren idioti och nyfikenhet vänder jag på mig. Och det jag ser vill jag inte nämna här.... Det hoppas jag att min hjärna kan sortera ut...

Att en väldigt lugn kvinna och ambulanspersonal satt med henne kan nämnas... Jag bestämde mig för att gå därifrån.. Och jag snarare sprang...

Nu tänker jag att jag kanske borde stannat och pratat med någon. För min egen skull.... Men å andra sidan är jag hemma nu, och har bra människor bara ett telefonsamtal bort. Tack - ni vet vilka ni är. (Plus att jag har en gubbe i köket som minsann är god att ha!)

Hoppas ni kan skicka flickan några tankar om att allting skall bli bra... Det kommer jag göra..

Usch. Detta är i alla fall det värsta jag varit med om.....

 

sara

25 oktober 2010 20:34

usch! Jag såg nyhetsinslag på det precis. Det sjuka var att jag var på väg åt det hållet och förbi, men två hållplatser innan gick jag av och åkte tillbaka in till stan igen. ungefär samtidigt som jag gick av hörde jag sirener.. Tydligen allvarligt skadad:/ hoppas hon klarar sig. Och hoppas du mår bra, trots allt.
puss

http://sarakalas.bloggplatsen.se

ninnej

25 oktober 2010 22:48

mmm.. Jag hoppas också hon klarar sig.
Jag klarar mig nog också!

 

Sandrak

25 oktober 2010 22:06

Herregud Linnea, du är ju helt otrolig som lyckas ta dig samman och hjälpa till vid en sån här händelse. All cred till dig!!! Nu känner inte vi varandra så jätteväl, men vad skulle världen vara utan personer som du?

ninnej

25 oktober 2010 22:47

Åh.. Tack snälla duu.. Det värmer i massor! Tack tack..

 

Elsa

25 oktober 2010 23:42

Men Gud! Letade upp det på svtplay; 2 personer förutom flickan hade ju också förts till sjukhus, starkt påverkade av händelsen. Vad otäckt! Dock ganska vanligt i en stressig storstadstrafik.. Jättebra gjort att lyckas koppla om i hjärnan och kunna ringa så att ambulansen kom dit asap! Riktigt bra. Du kommer ju alltid att komma ihåg det här så det kan nog vara en idé att också prata om det med ngn på sjukhuset, de är till för att hjälpa både skadade och chockade personer! Kram på dig och hoppas du mår så bra som det går just nu! /E

http://zakrisson.eu

 

Cattis

26 oktober 2010 20:39

Oj! Herrejösses! Det sved i mig när jag läste detta. Kan inte tänka mig hur det måste ha varit att se detta. Eller för henne, att uppleva det. Hoppas att du känner dig okej och jag hoppas innerligt att det går bra för tjejen. Sånt här borde inte få hända!!!

http://mamace.blogg.se

ninnej

26 oktober 2010 20:51

Eller hur? Usch.. Ja jag hoppas allting går bra med henne... Tack.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...