Ja, det tycker jag också att det var. Dags alltså.. Att skriva lite här.

Som ni kanske kommer ihåg så flyttar jag i morgon. Härifrån.. Från vårat lilla pre-war-museum. Tur att jag kan lämna alla bilder på oss här.. Så får han ta på sig grovhandskarna någon dag och göra vad han vill.

....Och en annan grej?

Jag är beroende av män! (Eller killar..)

Det första min hjärna tänkte när min dator behövde en massa vård "Shit.. jag måste ringa Karl.." 

Efter lite om och men lyckades jag till slut installera rätt grejer.. men tydligen är det fortfarande något med Direct3D eller nåt sånt.. Min vackra vackra skärmsläckare kan därför inte spelas längre... 

Datorn ser ut som ett jäkla minfält med alla möjliga filer liggandes överallt. Snark.. 

Duh. Jag vet vad felet är men inte hur jag skall göra för att få det rätt.

Och som nybliven singel/självständig kvinna blir detta som ett slag i magen..

Att min adventsljus-stjärna inte fungerar heller blir jag också galen av..

Och i morgon skall jag köra med SLÄP! -Ber till gud (eller vad fan han gillar att kallas...) om att det inte skall vara FÖR halt.

Inte för att just Karl kunde bistå med så mycket här ovan.. Men jag föreställer mig att jag inte kommer släppa killen som är en klippa på datorer, lite elektriker och en JÄKEL på att köra med släp.

För även om jag är hur händig som helst (och kan prestera det mesta med endast en träsko - watch me..) så kan jag faktiskt inte ALLT. 

Och det gör mig frustrerad..

Väldigt... 

Jag som liksom skall gå framför med ett gott exempel och visa att man kan klara sig själv utan hjälp av händiga karlar.. Verkar inte lyckas på denne fronten. Hrmpft.. När inte ens jag kan... Då vet jag inte rikigt. 

Men missuppfatta mig rätt. 

-Jag klarar mig. Finfint. 

Men visst behöver jag en kille ibland. Ett par starka armar som hjälper en att lyfta släpet upp på dragkroken.. 

Som rör i grytan medan man själv gör sista finishen framför spegeln innan våra gemensamma vänner kommer över på middag. 

Som säger att man är vacker.. Och inte minst.. Som plockar bort lösa hårstrån på mig, efter att jag duschat.. 

Men tro mig... Jag har haft allt detta... Så nu gäller det att klara sig själv.. Eller ha en kille i varje stad.. Som hjälper en med ovanstående..

Näpp.

Kära alla underbara, starka, omtänksamma killar (och alla andra av samma kön) jag ännu inte lärt känna..

-I DON'T WANT YOU! 

Ingen av er... Faktiskt. (På det sättet.... Be my friends plz...)

Cuz I got to ramble on. By myself... For a while..

On my way to hell - I'll meet you there... 

 

Sven

18 november 2010 20:02

Hahaha på nått sätt tycker jag det är skönt att se, när det kommer till kritan, att "oj fan, det tänkte jag inte på att killen behövdes till" :P Medans vi killar, (inte alla) vet nästan allt vad ni tjejer behövs till xD

 

Cattis

18 november 2010 20:14

Hon tackar!! :) Ja, det är lite blandade känslor. Underbart att få följa hennes enorma utveckling, men jag önskar att jag hade en fjärrkontroll.. Kunna få pausa..spola tillbaka m.m Tänk om det hade gått!

Hoppas att allt går bra med flyttandet!

http://mamace.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...