Hjälp. Eller. Woppa, som jag tidigare uttryckt. Nu sitter jag här igen. Framför datorn, med min frukost och en liter vatten. Snark. Jag hade inte alls gått ner sedan en vecka tillbaka, men tycker nog inte att det är så konstigt. Att vara hos mormor innebär att leva på "ola-pottitt" (hennes smeknamn för potatis), och potatis är ju ingen bra mat att äta om man vill gå ner. Det är inte direkt någon hemlis. Plus att jag åt en del godis och grejer. MEN jag har i alla fall i gått upp! Jag är inte besatt, utan tycker snarare att det är en bra motivation att väga sig en gång i veckan (nu när jag försöker gå ner). Har dock väldigt svårt att övertala mig själv till att motionera, så det är väl därför vikten står still. Äter gör jag ju, och de känns skönt att veta. MEN nu är det kanske dags.... Skall i alla fall promenera sen. Det är åtminstone något.

Jag åt dessutom en massa bröd i Norge, och det tyckte inte min stackars mage om. Hade ont typ hela tiden (men kan ju inte låta bli för det, det är ju gott!!) och var väldigt gasig, till min kompis stora förtjusning.. Naaaat. Klarade dock hålla mig undan mjölken som mormor tycker det är viktigt att man dricker. För det första tycker jag inte om smaken, och för det andra är mjölk för KALVAR. Jag tror inte att man får i sig tillräckligt med kalcium osv genom att dricka mjölk. "Tänk på skelettet" säger mormor. Hm. Om benskörhet nu är så vanligt hos de mjölklapande gamlingarna, tänker jag i alla fall inte ta en enda droppe mjölk! 

Jaja. Nu borde jag städa en massor innan Karl kommer hem. Fast det känns mycket mer frestande att gå och hämta mitt körkort som vill bli hämtat!! Hahah. Det känns very very unreal. Om jag skall städa måste jag bara bestämma mig för det. Hm... Skall jag?  Det är ju jobbigt. men JAG GÖR DET. Hahah. Tacka mig nu Karl.

Kram på er <3

En bild på en av mina små hjärtkrossare. Pluttiplutt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...