Ja. Nu är det kväll snart, igen.Är lite beroende av en låt Jem- It´s Amazing. Ja, det är väl tionde gången den går på repeat, men vad gör man inte för att hålla humöret uppe när man tycker synd om sig själv som måste plugga?  :p

Jaja.. Jag har mer eller mindre stenkoll på körkortsteorin nu. Och börjar se fram emot provet. *Håller tummarna*!!!!

Saknar min Karl i massor. Det suger att sova själv.

Menmen. Nu får vi se hur det går i morgon! (det jag försöker säga är att jag skall varva ner och titta på tv nu. Eller läsa Eclipse. Igen.. Började igår, det känns liksom som att man måste läsa den igen för att kolla filmen :p)

Kram!

Kommentar till TO FALL IN LOVE
 

Hallå där! Avatar är visserligen en väldigt klassisk film rent berättarmässigt, och därmed väldigt amerikansk (då filmberättande som vi ser det idag mer eller mindre härstammar ifrån staterna). Men amerikanska klyschor? Nej nu överdriver du allt! Filmen är snarare kritisk emot såväl USA som mänskligheten i största allmänhet. Oh well nu ska jag fortsätta åka spårvagn. 

(Det är svårt att argumentera och försöka verka glad samtidigt. Men jag är absolut inte sur. Så läs texten nedan med glimten i ögat. Typ.)

Mja. Hallå där själv! :p Tänkte bara förklara mig lite här. I TOTALLY agree with you. Och anledningen till att ordet klyschor kom upp är därför att: "The Underdog" -Jake Sully, som är förlamad i benen blir den bästa av alla. Han har ingen utbildning i Avatar-körning eller vad de kallar det osv. Detta bevisar att människan kan uppnå det mesta, oavsett förutsättningar. Jag säger inte att det inte är av den uppfattningen jag är, men klyschigt är det.

Att Jake också övervinner Neytiris hjärta, som egentligen tillhör den kommande klan-ledaren (Tsu´tey). Är ju också en klyscha. Jag säger inte att det inte är fantastiskt, jag säger bara att det är klyschigt. Blablabla.

Sedan är det pep-talet han ger The Omaticaya People, innan de skall gadra alla klanerna. Ganska klyschigt. Och talet med. Ganska typiskt amerikanskt. Jag säger inte att jag inte ryser, jag säger bara klyschigt.

Och slutet. Är ju så bra som det kan bli. Okej att det är byebye USA, men Na´vierna behövde en avatar från USA för att vinna. Och bra slut är? Jo ganska klyschigt.

Don't get me wrong. Jag älskar Avatar. Jag kan inte se filmer med dåligt slut. Jag är av uppfattningen att filmer skall få vara filmer. Tragiskt har vi det tillräckligt i det verkliga livet.

Sedan tycker jag det är diskuterbart om klyschigt är bra eller dåligt. Jag älskar klyschor, och hatar att Jack dör i slutet på Titanic. Det funkar liksom inte för mig. 

Jag kan inte svara för Linnea (den andra Linnea...) men har fått för mig att hon verkligen INTE gillar klyschor. Och trots ex antal klyschor i Avatar, så blev hon ändå kär. Jag försökte liksom beskriva hur bra den filmen faktiskt är, eftersom den mest kritiska film-personen jag känner, som gillar film som slutar med att folk dör (snark), och som i allmänhet gillar de filmerna jag inte gillar och tvärt om, GILLAR AVATAR! 

Så okej. Kanske inte Amerikanska klyschor. Men klyschigt värre. På ett bra sätt Mkej? 

I offer you: nästan fyra minuter av verklighetsflykt:

Vaknade innan 9  idag. Hm. Och ändå var jag uppe sent! Det är ju rätt gött när jag idag med måste plugga. Lalala. Fick godkänt på ännu ett distanstest igår, MED marginal. Och jag börjar känna mig rätt lugn. Det kommer gå bra! ...I think.

Linnea (inte jag, utan min kompis...) och jag (det var jag) gick en suuuuperlångsam promenad igår till ställen jag aldrig varit på, och gungade lite. Det var ju så jäkla varmt igår! Sen mådde vi illa av att gunga, så vi gick hem och kollade på Avatar. Vilken Linnea aldrig hade sett förut. ...Och mitt mellan de amerikanska klyschorna och våra soffkuddar blev också Linnea kär. I en väldigt underbar film.  

..kram!