Jag har en kompis som säger ”du har sambo, lägenhet, du vet vad du vill bli” i följd av att hon vill ha nyckeln till denna ”visdom”. Jag reagerar på samma sätt varje gång med ett fnys. ”Jag har väl ingenting”. Missuppfatta mig rätt, jag älskar Karl och det är helt fantastiskt att bo ihop, och det känns fruktansvärt skönt att veta vad jag vill utbilda mig till. Men vad händer sen? Vad händer på vägen? Mitt liv känns ibland så perfekt, så A4, så Visteria Lane. Jag vill gifta mig och skaffa barn och jag kan knappt vänta! 

Jag tycker inte om att gå ut på klubbar osv. Fattar inte grejen. Det är ju kul ibland. Men så många verkar tycka att det är meningen med livet, och ”I can't helt but wonder” -Missar jag nåt? Låser jag mig här hemma med Karl och mina perfekta framtidsvisioner, i min egna lilla bubbla... Och missar det roliga med att supa skallen i  bitar, och hångla ner halva stan, ramla nedför trappor och skratta åt det sen.

Grejen är att jag känner mig helt enkelt för ”vuxen” för det. Jag behöver ingen alkohol för att ha roligt. -Dock är det väldigt gott, och jag dricker ju gärna. Men hela grejen med att förlora förståndet, appellerar inte mig. Misstag begås även med förståndet i behåll. -Believe me.

Känns lite som att jag mer försökte övertala mig själv om att min perfekta bubbla är grejen för mig. Och den kanske är det för stunden. Det kanske är det jag behöver.

Jaja. Livet känns långt, och jag får säkert tid till några snedfyllor och spyfyllor om jag skulle ångra mig. Om det nu är meningen med livet.

Kram!

 

Nina

16 maj 2010 12:18

WoRD! Du har en perfekt bubbla....njut av den, så kan du festa loss sen om du känner för det / Nina

http://elinninaamanda.blogg.se

 

sandra

16 maj 2010 15:25

förstår precis vad du menar. jag har aldrig heller fattat grejen med att vara ute på klubbar och ha mig, och kan ibland känna mig ganska tråkig jämfört med alla mina kompisar. att sitta med ett gäng kompisar och snacka och ha det kul (typ som när vi firade angie) kan jag däremot tycka är hur mysigt som helst.
men för mig känns det som att de där snefyllorna upplevde jag när jag var 17, och jag har inget direkt behov av att uppleva dem igen, haha! och dessutom ÄR det nog mysigare att sitta hemma med pojkvännen och mysa. men smaken är väl som baken :)

http://sandrinee.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...