Vaknade av att flera män/killar ropade utanför mitt fönster, och det lät allvarligt. Så lite nervöst tittade jag ut igenom fönstret för att inse att: nej, det var inte krig.. Utan fotbollsträning... 

Jaja.. Och om jag inte förstår allvaret med det, så är det väl mig det är fel på..

Too school for cool...

Var som sagt på Chalmers Sångkörs Julkonsert igår i följe av min kära Sara's kille och en iskall kopia av Robert Pattinson.. Efter en konsert som inte var något annat än FANTASTISK begav vi oss ut i kylan ännu en gång för att vänta på att killarnas mammor skulle komma och dra dem hem i pungen.. Eller hur det nu var..

  Flygarns Haga. Kallt som satan.. Alltid fotboll på tv (vilket jag ju inte fattar poängen med..) Charmig bartender som kallade en sugar och darlin'...

R. Patts utbrast "Tack gode gud" när det stängde så vi fick gå.. 

Sedan vet jag att vi vimsade runt i iskalla Göteborg för att diskutera huruvida "kalla fötter" är ett begrepp baserat på fakta eller inte..

Sedan hem, kära Mölndal och tjock rulle med falafel. Tror jag förlorade min charmighet någonstans mellan Saras killes hall och soffa när jag tramsigt utbrast att jag trodde R Patts (han som var där med oss) var bög...

Och sedan försökte bortförklara det med att jag fått det om bakfoten och hade fått för mig att han var det eftersom jag visste att det var någon i det gänget som var bög. 

Men anywho. Han såg ganska fabulous ut. Och då måste jag erkänna att jag tog det lite för givet att han var bög.. (+ att jag inte var heeelt nykter. Suveränt!)

Det är i såna situationer man helst vill glida ned mellan soffkuddarna och försvinna med ett liten poff och ett rökmoln. 

Men.. My life is not a fairytale. Tack gode gud.