Dagliga intaget av havregryn med havremjölk har startat. Gillar att de ligger en stund så de blir lite mjuka. Så det blir som havregrynsgröt.. Fast kall. 

Jag hade sjuka drömmar i natt igen. Kanske skall sluta glo på arton avsnitt av Fringe varje dag...? Nä. 

Jag går över ridhusplanen och håller blicken vid en rosa spargris jag har mellan händerna. Det är tyst och man kan nästan höra dammet efter olyckan lägga sig på marken. 

Jag har svalt en kaktus. Det brinner i halsen och näsan är täppt. 

Närmar mig nu. Den lilla bruna hästen ligger livlös på marken. Folk börjar mumla när jag sätter mig ned för att klappa den. 

För några minuter sen hade han flugit över alla hinderna med en säker seger i sikte. Lokaltidningen var där och fotade hur han utan problem hoppade 5-6 meter rakt upp i luften. 

Ett svagt smattrande hörs och jag ser hur något rör sig under hästens hud.

Jag är snabb upp på benen och pekar med en van arm mot hästens mage med min pistol. 

Backar några steg.. Stirrar med torra ögon på den spända magen. 

"Man skjuter inte en liggande häst.." tänker jag... som så många gånger förut. 

Folk omkring har slutat mumla. Drar sig mot utgången. Skrik hörs. 

Sedan går allting fort. En skåra fläckas upp med blixtens hastighet längs hästens buk och något silvrigt studsar ut lika fort. Innan jag vet ordet av det har jag skjutit. Tre snabba skott mot varelsen. Känner rekylens kraft i mina handleder och hur adrenalinet börjar pumpas ut i blodet. 

Om natten är jag FBI-agent. I Fringe Division. 

Vaknar svettig och invirad i lakanen. Men jag känner fortfarande rekylens kraft i handlederna och hör ljudet av hästens buk som fläckas upp...

Var har jag varit?