Jaha.

Jag vet inte varför jag inte hinner blogga. Det händer bara så sjukt mycket nu. Jobbar som en galning i skolan så jag skall slippa sitta kvar på alldeles för många av kompletteringsdagarna... ^^ Jaja.. Sitter dubbelvikt i soffan och äter frukost. Allra helst vill jag stanna hemma idag och läsa klart Harry Potter och halvblodsprinsen... 5 Kapitel kvar! :O Och oh-oh-oh så spännande ;D

Adjökens folkens ^^ Ha en finfin dag! Och det är FREEEEEEEEEEDAG!

Om ni orkar så är denna filmen sjukt värd att se... Bara titta... Hahah.. OTROLIGT! 

(Eftersom detta inlägget dagligen läses av folk som söker hit från google tänkte jag lägga upp den igen...)

Jag är så illa tvungen att ta upp ämnet skönhetsideal. För jag är en av dem som verkligen tycker att man skall vara nöjd med sig själv oavsett, och sedan i nästa mening tänker att ”duh, vem fan är det...? Inte jag i alla fall!.....”

Det kommer ju inte som en chock att man (jag) blir sänkt VAR ENDA GÅNG man (jag) går förbi en bikini-affisch eller reklam på stan. Modellens platta mage bara skriker åt mig hur viktigt det är att se bra ut. Ergo – hur ful jag är utan kläder!

Dock vet jag inte vad det var för reklam. Eller om bikinin eller vad-det-nu-var var snygg.

Skönhetsidealen har ändrats otroligt mycket på några hundra år, och förr i tiden skulle kvinnorna gärna vara bleka, och ha fett på kroppen. Det var tecken på rikedom.... Att de kunde sitta inomhus hela dagarna, och inte behöva jobba i solen, och istället bara lapa i sig mat.

I dag är en blekfet kvinnokropp tecken på lathet, inget annat.

Felet ligger i att vårat levnadsätt inte har ändrats med skönhetsidealen. Vi sitter fortfarande inne hela dagarna (dock vill vi gärna ha lite färg) och lapar i oss mat... Och inte är vi rika för det.

Det är den jävla skönhetsidealen som har sprungit ikapp och ifrån oss.

En tjej idag med heltidsjobb och kanske en familj att ta hand om hinner ju inte ta hand om sin kropp så som dagens skönhetsideal kräver.

Det är bara ett fåtal av oss som verkligen har viljan och TIDEN att finslipa så på våran kropp.

 ...Framför mig har jag en bild på Adriana Lima som sitter i strandkanten. Jag försöker verkligen gå in i mig själv och fråga om jag verkligen tycker att hon är snygg.... Och MAN! Det ÄR hon! 

Jag har också en målning av Jacob Jordaens som pryds av en halvtjock, blek och inte alls smickrande kropp. Den formen funkar bara inte för mig. ( Inte heller med den spionerande slisk-gubben i mörkret längst till höger i bilden). 

Det jag försöker komma fram till är, om det enbart är samhället som skapar skönhetsidealen, eller om det är varje enkelt person? Om det är du och jag..?

Jag tror ju inte heller att man är 100 % nöjd med sig själv, oavsett om man förstorar brösten, eller bantar bort 2 eller 100 kg. Det kommer ju alltid att finnas något man inte är nöjd med. ...Tror jag, (Jag skall återkomma när jag gått ner mina önskade kilon. )

Och ju mer tid man lägger ned på sin kropp och sitt utseende, så blir man mer och mer medveten om sina (enligt sig själv) fel och brister.

Sedan jag gick upp i vikt, har jag endast tänkt på att jag måste gå ned igen. Och jag kommer ihåg att jag innan detta, fasade över diverse celluliter, och en lite fast rumpa. -Vilket jag numera nästan har glömt. First things first liksom.

Dock kommer jag ihåg att jag en gång har varit helt nöjd med mitt utseende. Jag tror jag var 7 år....

Nu låter det som att jag har superkomplex för min kropp, men det har jag nog inte. Jag är bara fångad i tidens lathet och ambitioner. Jag är ett barn av min tid, och jag skall göra det jag kan (med hjälp av kost och motion) för att få den kroppen jag vill ha. Jag bara undrar hur långt det skall gå.  ....Vad händer sen?

Jag hoppas att detta ändrar sig. Att det är som den gången jag var liten och ville börja spela dragspel, och endast spelade i några veckor. Att det är som den gången jag så gärna ville spela tvärflöjt (eftersom min bästa kompis gjorde det) men när musikläraren ringde, så låtsades jag som att han hade ringt fel. Att det är en fas, att det går över. Att det är något jag växer (helst krymper) ur. Som med så mycket annat jag tar på mig att göra.

Vi får väl se...

Men hallå!

Vad HÄNDER med bloggstatistiken? Ni är ju en miljard människor (...nästan) som kollat min blogg... Skeptisk som jag är undrar jag ju fört om bloggen är hackad :p haha.. Jaja..

Min pappa och hans fru har varit här idag (på riktigt.....).. Denna gången utan fåglar. Men med pizza. Haha. Lite mer passande kanske.

Om det inte vore för att mina ögon sved (och inte hittar nån som vill med), så hade jag klätt på mig alla mina kläder och tagit fram mina halvätna skridskor ut skåpet och gått ut för att åka skridskor...!

Är verkligen jättesugen.. Så fint när det snöar och allt... Om jag fortfarande är sugen om 10 minuter så gör jag det ^^ 

Haha... jaja. Kära vänner. Ni får ha det gott. 

Jag återvinner ett gammalt blogginlägg idag, så ni har nåt att läsa :)

Som ni läste förut så har jag lekt med mina djur idag. Alltså. De har sprungit runt på golvet.. Medan jag har suttit med dem. 

Plötsligt hör jag massa krafsande.. Som om nån hade fastnat någonstans. Och det var det! En av gerbilerna hade klättrat in igenom en perfekt hål i högtalaren och kom inte ut... (Förrän efter ett tag..)

Och gissa vad... När jag skulle sätta på musik så funkade inte högtalarna. HRMPFT!

Så... Here's what happened.

(Karl har varit här och förhört mig till tentan i morgon, och det kommer nog gå bra!.. Så han fick hjälpa mig lite..)

Efter timmar av plugg varvat med lek med smådjuren undrar jag nu vem i helskotta det är som egentligen bryr sig om oral microbiologi. Please tell me om det är nån som gör det. 

Jag skiter väl i om vissa av bakterierna i munnen är fakultivt anaeroba microfila eller dendrofila eller vad det nu var. Förhoppningsvis har ett och annat sjunkit in ändå. Svampar förmerar sig genom knoppning, medan bakterier delar sig exponentiellt, och virus faktiskt invaderar en värdcell och skickar in sitt elaka dna dit, vilket vilseleder cellen och gör att den producerar flera viruspartiklar! HERRGYD... Det är farligt att leva.

Nu tänkte jag allt veva ihop något vettigt med sojakorv.. För det är jag sugen på. Sen blir det väl lite mera plugg.. 

Men DETTA MÅSTE NI SE! 

Ni kanske har fått med er att jag är en sucker för kosnt och såntdär. Och HÄR får ni en tjej med TALANG. 

Själv satt jag med öppen mun under hela videon. Mycket mycket duktig!

I halvvaket tillstånd hör jag hur det ringer på dörren, men jag är verkligen inte kapabel att gå upp. Eller.. Om jag ville. Kunde jag? Jag ligger i sängen och kan inte röra en enda muskel...

Det ringer på dörren igen. Jag känner igen rösterna utanför och kommer ihåg att Pappa och hans Fru skulle komma på besök idag. Det ringer på igen. Jag hör hur de fnittrar och prasslar i papperspåsar..

I trötthetens dimma gick jag äntligen upp och välkomnade de in. Lite förbryllade över att jag fortfarande sov stegrade de in i hallen... Med ett stort paket.

Fågelburen och de vackra fåglarna jag så länge hade önskat mig hade de med sig som inflyttningspresent!! Och gissa om jag blev glad!

Det bästa av allt var att de kom överens med mina andra djur.. Kunde äta av samma mat utan att bråka osv.. Toppen!

Pappa går ut i köket och börjar göra i ordning lite frukost, medan jag ställer mig och diskar. Han berättade att han en gång hade haft fåglar som hade attackerat en tjej han tagit med hem. Vi fnittrade åt det ett tag..

Sedan hände något annat. Jag omslöts av en mörk dimma.. Svarta prickar täckte mina ögon, och jag föll ihop. Rasade tillbaka i tid och rum...

Vi var tillfångatagna. Jag och en massa barn jag inte kände tvingades jobba tills blodet började rinna i våra händer. Och inte ens då fick vi sluta. Den tunga luften av ånga och smuts fyllde våra lungor.. Och varje dag dog det någon. 

Ett hjälplöst litet barn som stannade till, och trots skriken från vakterna utbrast de i våldsamma hostningar tills de föll ihop och sakta gled av de tjocka, glödheta rören vi tvingades gå på tills sulorna i våra skor smälte bort och fastnade i öppna sår...

Hela tiden hade jag ett spädbarn med mig. En liten människa som jag älskade mest i hela världen. Jag vågade inte lämna henne en sekund, och försökte jobba effektivt ändå. 

Ånga omslöt mig och jag satt plötsligt i något sorts väntrum. Olika troféer prydde de stinkande och smutsiga mossgröna väggarna.

Jag tänkte att det var ute med mig. Nu skulle de släppa ut mig på de öppna ängarna och låta mig springa, för att använda mig som måltavla. Som så många innan...

En kortväxt knubbig liten man med yvig mustasch kom ut i rummet där jag satt och förklarade för mig med en liten hes röst att något ovanligt hade inträffat. Det hade kommit någon som ville... titta på mig. Sedan mumlade han något ofattbart om varför han kom just hit och någon om smutsigt och vidrigt. Han visade in mig i ett rum, stängde dörren och försvann med små snabba steg.

Rummet jag fördes till var täckt av tjock cigarrök som sved i ögonen.. Det lilla knyttet i min famn vred lite på sig och de två männen i rummet stirrade rakt på henne. Sedan på varandra. 

Solljuset sken in igenom glipor i de tjocka sammetsgardinerna framför fönstrena och i den tjocka luften såg det ut som guldigt glitter..

Av det lilla jag kunde se satt det en smal man bakom ett kraftigt skrivbord. Han var iförd en maläten kritstrecksrandig kostym, och det lilla mörka håret han hade kvar på huvudet var hastigt hämtat från den ena sidan till den andra. Han smuttade på ett glas som luktade starkt och var tydligt påverkad av innehållet.

På en stol i hörnet satt en välbyggd ung man iförd en skräddarsytt kostym. Över axlarna hängde det en snövit päls. Han hade kraftigt halvlångt hår och en hård min prydde hans annars vackra ansikte. När jag tittade på honom klämde han fram ett stelt leende. Hans knogar vitnade kring en silverfärgad käpp han prydligt lagt över knäna.

Han nickade åt den malätna mannen bakom skrivbordet, och denne reste på sig, rätade till sin kostym och gick mot mig. Han harklade sig några gånger. Hans smala vattniga ögon stirrade rakt in i mina och såg ut som att de försökte förmedla något. Ögonen svartnade av rädsla hos honom och jag kände hur hela hans kropp skakade framför mig. 

Jag stelnade till. Hjärtat glömde sin jämna bultande, och jag klämde hårt runt barnet i mina armar. Hon började gråta. Och själv kände jag hur något vått rann nedför mina egna kinder. Jag vaggade henne lite snabbt i min famn, men stirrade fortfarande rakt fram.

Båda männen stod nu bredvid mig. Och den stilige mannen nickade igen. Den andra satte sig åter igen bakom sitt skrivbord.

Den stiliga mannen var tydligen nöjd med det han såg. Nystat i min famn stirrade upp på mig och jag på henne... Det kommer bli bra, tänkte jag. Ingenting kan bli värre än detta stället. Och klämde fram ett litet leende.

Mannen pekade på det jag höll i händerna, och gav tecken till att jag skulle ge henne ifrån mig. Jag tog ett steg bakåt och skakade febrilt på huvudet. Sedan log han det vänligaste leendet man kan tänka sig och sa på bruten engelska "It's okay..." 

Jag blev så förbluffad att jag stod stilla och lät honom röra vid henne.

"Not good..." sa han plötsligt och jag kände hur min mage vred sig. Hans ansikte förvreds i en plågsam min. Han försökte dra henne till sig, men jag vägrade släppa taget. Jag tittade på den andra mannen men han stirrade nervöst åt ett annat håll. Fast besluten om att inte göra något.

Jag bad honom om att låta henne vara.. Sa att jag skulle göra vad som helst, men han skakade bara stelt på huvudet. Han fick tag i henne, och rev och slet. Jag vägrade släppa. Han stirrade på mig med arga, tomma ögon... Medan jag höll henne tog han ett fast tag runt hennes huvud och vred hårt och fort...

Min kropp fylldes av skräck. Jag kände hur mina kläder klibbade till min kropp och hur jag skakade av rädsla och förtvivlan.. Jag mådde illa. Ville kräkas.

Jag tvingade mina ögon att öppna sig och satte mig upp. Stirrade vilset omkring mig och började sakta andas igen.. Jag var ju hemma. I min egen säng.. Lättnaden spred sig i kroppen, men känslan av att förlora ett liv i mina armar är fortfarande kvar.

Ibland är det bara för verkligt. Som att jag har ett annat liv på natten...

Då var jag hemkommen efter en lång och mysig dag. Eller så värst lång kanske den inte har varit.

Mitt huvud har varit fyllt med Harry Potter hela dagen och jag blev klar med det praktiska provet idag. (Endast lite extra finishering återstår, om jag orkar... ^^)

NU BLIR DET LITE MERA PLUGG! ...Innan Harry Potter behöver min fulla uppmärksamhet! :D

GOD MORGON!

Sömnen har inte alls varit så skön i natt. legat och vridit och vänt på mig hela natten... Trååkigt...

Har verkligen inget att skriva, men försöker slå ihjäl tiden lite innan jag skall gå till bussen. -Eftersom de går så sällan gäller det att inte missa någon :p

Planen på labbet idag är att bli klar med det praktiska provet, samt göra klart mitt andra moment för pressning.. Och sedan försöka få in lite plugg till tentan på onsdag innan jag åker in till stan för att träffa Linnea! 

Kommer bli awesome ;)

Och idag är det lika kallt som alltid. Brr!!

Bilder från en frösen busskur!