Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad. 

Vad gör jag? 

Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda tänder och fortsätter vissla. 

A:  Jag visslar tillbaka.
B:  Jag skriker åt honom att sluta vissla.

Jag sitter som en packåsna med x antal väskor på happycap-platserna på vagnen. Det är varmt som fan och hundratals platser lediga. 
Plötsligt upptäcker jag att en flåsande, illaluktande tant utrustad med något som såg ut som en gasmask klämt över halva ansiktet står och blänger på mig. 

A: Jag flyttar på mig och mina hundratals väskor.
B: Jag ber tant hitta sin egen plats så jag kan vara happycapp i fred.

Två killar står vid Vallgraven i Göteborg vid midnatt och börjar slänga skräp i vattnet. 

A: Jag håller käft.
B: Jag skriker åt dom att de för helvete tappade nånting.
C: Jag dyker ut i vattnet och plockar upp skräpet för att sedan slänga det tillbaka på killarna.

Detta har hänt de senaste 24 timmarna och jag har snällt hållt käft men undrar såklart vilka följder det skulle få ifall jag hade kortare stubin och inga möjligheter att kontrollera mig.

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel. 
Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom. 
Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över.

Ordbajsa folk i ansiktet kanske. Med hela mitt vokabulär av svordomar.
Att jag vore så vårdslös att jag sket i folks reaktioner om jag bara skrek "jävla hora" rakt upp i ansiktet på dom. 
Att jag alltid sa vad jag tyckte och inte brydde mig om konsekvenserna. 
Att jag lät mig bli blind av raseriet. 
Att jag alltid gick omkring med en sax i fickan för att klippa sönder folks pälsjackor .
Och kanske en påse hundbajs att kleta i ansiktet på dreglande gubbar som tittar långt upp i ens korta kjol. Då snackar vi ordbajs. Eller bajsbajs..

Att jag var tuff, modig och dumdristig.
En som aldrig visar andra känslor än de häftigaste. 
Att säga åt folk att dra åt helvete varje gång jag kände så och sedan gotta mig i att helvetet måste bli större dag för dag så många som jag skickat dit.
Jag skulle bli djävulens högra hand. 
En diffus mix av hat och ilska som tillslut förvandlades till djävulen själv. Jag skulle hata alla. 
Tiggare, rika, invandrare, utvandrare, infödda. De som säger för mycket, de som säger för lite. De som ser annorlunda ut, de som är för lika.

Jag skulle ända upp som en eremit. En arg liten människa som spottar ut maten som vårdpersonalen omsorgsfullt gjort. Den som skriker "jävlar vilka hängpattar Agda där borta har". 
Den som ingen bryr sig om eftersom man själv förbannat allting man hållt kärt. Som vårdpersonalen "glömmer" att plocka upp på morgonen och den de råkar låsa inne om det skulle börja brinna... 

Nej. Kanske skulle satsa på nåt mellanläge.. Räcker väl förmodligen att ordbajsa här.

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.

I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen. 

Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och kära i Oslo. 

Ett år sedan en dag förstördes, likaså tusentals oskyldiga människors liv. 

Ett år sedan EN man tog ungdomar och barns liv. 

Ett år sedan det värsta massmordet i Norges historia. 

Och särskilt idag råder en rädsla i mig. En rädsla jag tror ni kan relatera till. 

Var terrordådet på Utöya det första och sista av sin karaktär?

Eller väntar terroristens "bröder", som han kallar dem, i skuggan av hans berömmelse i väntan på en klarsignal?

"Mina bröder sitter där ute och följer detta noga - och planerar nya dåd. Det kan bli massmord på så många som 40 000 människor"  (källa)

Ur egna spekulationer dyker sedan nya frågor upp. 

Vad får en människa att tro att han/hon är mer värd än en annan människa, grundat på hudfärg och kultur?

Vad får en människa att döda en annan människa på grund av hudfärg och kultur?

Vad får en människa att tro att hans/hennes åsikter är mera värda en andras?

Vad får en människa att döda en annan människa på grund av dennes åsikter?

Om någon tycker sig ha något svar till dessa frågor. Please share. 

"Året som gått har lärt oss hur dyrbart livet är och hur skör livslinan är. Därför gäller det att ta vara på varje stund vi får tillsammans. Låt oss hedra de döda genom att glädja oss åt livet"  Jens Stoltenberg tidigare i dag. (Källa)

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen.
Man kallar det bloggtorka.
En blogg som torkat ut.
En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller?
Jag vet inte med er men jag blir i alla fall inte särskilt fuktig av att läsa mina inlägg...

Jag skall tydligen passa mig för vad jag skriver, vilka jag skriver om.
Men en sak är säker. Varför skall jag plötsligt yttra mig i politiskt korrekta termer? Varför skall jag, i denna virtuella men samtidigt högst verkliga cybervärld, inte dela med mig av mina politiskt inkorrekta åsikter..?

Här kommer ni sällan skåda inlägg som handlar om dagens outfit om man säger så. Det får resten av landets intressanta modebloggerskor göra.

Detta är min sida. Politiskt korrekt eller inte. Om saker som gör mig irriterad. Saker som gör mig glad. Frågor jag vill ha svar på, och ett och annat vettigt eller mindre vettigt inlägg om min syn på saken.

Inläggen måste få komma spontant, naturligt. Så om det återigen blir frånvaro av fuktiga blogginlägg får ni titta runt på andra fuktframkallande sidor. Jag länkar i så fall till dessa.

I bibelns berättelse om Noahs Ark regnade det i 40 dagar och 40 nätter. En katastrof av just bibliska proportioner.
I Sverige kallar vi det sommar.

Önskar er alla en fuktig sommar.