Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel. 
Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom. 
Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över.

Ordbajsa folk i ansiktet kanske. Med hela mitt vokabulär av svordomar.
Att jag vore så vårdslös att jag sket i folks reaktioner om jag bara skrek "jävla hora" rakt upp i ansiktet på dom. 
Att jag alltid sa vad jag tyckte och inte brydde mig om konsekvenserna. 
Att jag lät mig bli blind av raseriet. 
Att jag alltid gick omkring med en sax i fickan för att klippa sönder folks pälsjackor .
Och kanske en påse hundbajs att kleta i ansiktet på dreglande gubbar som tittar långt upp i ens korta kjol. Då snackar vi ordbajs. Eller bajsbajs..

Att jag var tuff, modig och dumdristig.
En som aldrig visar andra känslor än de häftigaste. 
Att säga åt folk att dra åt helvete varje gång jag kände så och sedan gotta mig i att helvetet måste bli större dag för dag så många som jag skickat dit.
Jag skulle bli djävulens högra hand. 
En diffus mix av hat och ilska som tillslut förvandlades till djävulen själv. Jag skulle hata alla. 
Tiggare, rika, invandrare, utvandrare, infödda. De som säger för mycket, de som säger för lite. De som ser annorlunda ut, de som är för lika.

Jag skulle ända upp som en eremit. En arg liten människa som spottar ut maten som vårdpersonalen omsorgsfullt gjort. Den som skriker "jävlar vilka hängpattar Agda där borta har". 
Den som ingen bryr sig om eftersom man själv förbannat allting man hållt kärt. Som vårdpersonalen "glömmer" att plocka upp på morgonen och den de råkar låsa inne om det skulle börja brinna... 

Nej. Kanske skulle satsa på nåt mellanläge.. Räcker väl förmodligen att ordbajsa här.