HÄR är det mörkt! Alltså, for real. Om det inte vore för att jag fortfarande är trött i ögonen, skulle jag tro att det började närma sig läggdax! 

Sedan jag vaknade i morse har jag sorterat alla mina mail. Faktiskt. I hotmail. Lagt de i olika fack osv. Hittade massa mysiga mail från Karl, men även från kompisar man gjort "slut" med. Känns så himla sorgligt när man läser mailen. Man kanske skall ta av sig hatten och skicka ett mail och fråga hur läget är.. :)

Det är ju en ständig fråga som snurrar runt i huvudet på mig... En lyckad tjej = En rival. Ett tävlingsobjekt. Ett hat-objekt, ett objekt att snacka skit om. I Sverige, eller i alla fall de delar av världen jag är uppvuxen. 

Här är inte inte riktigt så coolt att vara "fan" av något. Att avguda något, att inspireras, beundra och vara förtjust i en annan tjejs utseende, stil, talanger, osv. Det är så viktigt för oss att vara bäst. Att se bäst ut, att veta bäst... Osv. Det är inte konstigt att kvinnors framgång står aningen stilla, när vi, istället för att backa upp varandra, stötta varandra, och säga "jävlar vad bra du är!" -Trampar ner varandra i skiten. Drar varandra i håret, som om det endast fanns plats för en av oss... Likt djur som håller på att drunkna, drar vi ner varandra under vattenytan. 

Jag är inte ens en smula bättre... Men jag tror att det är viktigt att tänka på. Tillsammans är vi stärkare, och kan uträtta mycket större saker, och det känns faktiskt rätt gött att släppa ner "garden" och erkänna att man faktiskt tycker om en person. 

Det hände mig senast här om dagen. En bloggerska här på bloggplatsen, vars blogg jag länge har läst, och JÄMFÖRT mig själv med. Kritiserat och tyckt illa om... Inte så hon har hört, men ändå. Jag ville bli som henne, och därför kunde inte hon få finnas. Flera gånger har jag läst hennes blogg och hittat mig själv i TOTALT gapskratt. Hon skriver HELT FANTASTISKT. Unikt, och det är roligt att läsa. Så jag bestämde mig för att skriva det till henne... Och tog det imot? JA! Jesus! 

Det jag var mest rädd för var ju att hon skulle tycka jag var dum... Fjantig. Men sen insåg jag... Det min mamma har försökt printa in i skallen på mig sedan jag var väldigt liten.

"Stora människor, är de som får andra att känna sig stora."

Ni hittar xecutes blogg HÄR :)

Tror inte jag är ensam här inne om att vara fördomsfull och jävligt kritisk... Come on! Vad hände med Girlpower? Heja oss!

Avslutar detta med min bästa vinkel ;) hahah.. not.

 

Cattis

7 augusti 2010 00:26

Jag säger detsamma! Hade dem funnits i min storlek hade jag nig köpt dem utan att blinka! :)

Tack så mycket ( får tacka åt henne, hehe) ne, men hon är verkligen en helt fantastisk liten bebis, snäll och go och sötast i världen! Fast det är klart att jag tycker det, haha.

För övrigt så har du SÅ rätt i din text. Istället för att hylla så gör man tvärtom väldigt lätt, tyvärr. Jag säger alltid det, vi borde bli bättre på girlpower!!

http://mamace.blogg.se

 

Xecute

7 augusti 2010 11:13

Aj, jag trillade i golvet och slog i huvudet när jag läste det där sista! :-))
Nä men seriöst, tack! *glad*
Och du har självklart helt rätt i att svenskar (och andra nordiska invånare) tyvärr fungerar på det sättet. Är själv halvdansk och har bott där ett tag, likadant där. Det man glömmer när man tänker så, är att den person man just då avundas, inte kan andra saker lika bra som en själv. Jag har ju jobbat med att skriva så det är min grej, men jag i min tur avundas ofta tjejer som är bra på att fixa sina hår skitsnyggt och på alla människor som är bra på att laga mat.. :-p Så jag skriver verkligen under på att alla behöver bli medvetna om den lilla gröna Jante i huvudet. Ett av mina favoritordspråk är "om bara de fåglar som sjöng perfekt fick sjunga, skulle skogen bli väldigt tyst". :-)

http://xecute.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...