I dag. Har jag haft huvudvärk typ hela dagen. Kroppen bultar, och jag fick ett sms i morse, vilket förklarar chokladsuget. "Kom ihåg att ta ut din p-ring idag!" Den enda gången i månaden då choklad och popcorn faktiskt är det enda som kan put an end to my misery.  

Rotade på vinden förut, så nu ser hela vårat vardagsrum ut som det brukar se ut någon vecka innan man flyttar. JOBBIGT! Får gräva fram gerbilerna i hörnet för att se dem :p Nåja. 

Vi åkte till lägenheten (glömde kameran =( ...) och målade KLART! Känns skönt. 

Nämnvärt är ju också att skärmen blev blå i morse. och att "Virus-warning"  blablabla.. Detected.. Blabla... Kreditkortsupplysningar... Blabla.. BANG! Helt dött. Eller helt blått.. Och jag gillar ju inte blått, så det blev typ samma sak som en "sad mac" (som Carie får... Fast värre). Som tur var höll jag på att överföra bilder till ett memory-stick. Men vet inte hur långt den kom. Karl får sin vilja igenom och vi skall köpa 1 Terra med externt minne! Till bilder..... Och lite annat. Rebootat datorn, så allt är borta. Blah. 

Så mjo.. Jag vart ju lite skakis idag, och fundersam över hur många miljarder minus det skulle finnas ..Eller inte finnas på mitt konto..)

Och nu. Skall jag erkänna en sak för er.

Jag hade, för ett tag sedan en likadan dator som Karl (eller vi har nu, fast som Karl betalas för.. ) fast i rosa, som jag beslöt att jag inte längre kunde behålla. Eftersom min ekonomi såg lite smutsig ut ett tag. (Trodde jag då... Fast i motsättning till nu, så var jag rik då.) 

Min plan såg ut såhär: Lägg ut annons på blocket, och hitta någon som vill ta över abonnemanget osv. Och det gör jag! Blev så sjuukt lycklig, och vi skrev under kontrakt och skickade till Telenor. 

Några dagar senare, kom vad jag trodde var en bekräftelse på överlåtelsen, ett brev som förklarade att Telenor inte ville att denna tjejen skulle överta, eftersom det var nåt om att hon hade betalninganmärkningar osv.. 

Snäll och med hoppet om människan. Att människan är god, och aldrig skulle svika mig, så sa jag att det var lugnt. Hon kunde behålla datorn så länge hon betalade till mig. Lite risky.. Men jag ville ge henne en chans som det tråkiga samhället inte ville ge henne. 

Ett par månader gick det bra, men sedan kom betalningarna senare och senare, och hela tiden var jag i kontakt med hennes man... Som beklagade sig och tackade. Senaste gången jag hörde från dem, var dagen innan jag åkte på semester.

Jag har fisit iväg några SMS till henne, det ena mer bestämt än det andra. Inget svar.

Idag bestämde jag mig för att ge henne en sista chans. Kollar mitt konto-saldo, men inga pengar. Så jag ringer upp henne på direkten. "Abonnenten du söker kan tyvärr inte...blablabla"

Och clever som jag är, så har jag inte sparat hennes mans nummer. Så, efter någon timmes frustration här i vardagsrummet, med en tröstande Karl som gosat mig i nacken, beslöt vi oss för att åka hem till dem och hämta datorn. Eller åtminstone prata med dem. Om de är där.. Annars lämnar vi ett brev. "Kontakta mig omedelbart". Typ. 

Om inte, måste jag typ hitta på något lame till Telenor om att jag tappat den, och att de måste spärra skiten. Bredbandet i alla fall.

Så.. Om ni inte hör ifrån mig på några dagar, och allting verkar lite mystiskt, skulle jag kunna sitta som gisslan i en lägenhet på Hisingen..

Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Fnys. Vaddå "jag tror på människan"? Det är ju bara bullshit hela paketet. Oärliga, egoistiska svin. Hela gänget! Och jag låter mig utnyttjas med öppna armar... Snark. 

Innerst inne hoppas jag att allt bara är ett missförstånd, och att det löser sig så fort vi möts. 

Jag är så dum. Så jäkla naiv. Oftast. 

 

malou

4 augusti 2010 10:40

Jag bloggar för att jag tycker det är kul ?
men jag vill ju veta vad mina läsare vill läsa ?`
hm jag läser böcker också
men bloggen släpper jag tyvärr inte:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...