Oh. Good morning gottfolk. Det vackra vädret utanför fortsätter att förvåna mig. Kanske har missuppfattat hela grejen med sommar... Det är dock skönt när det är kallt om nätterna, så man kan kura ihop sig bredvid sin älskling ^^ 

Detta blir Augusti's första inlägg. Herregud.. Augusti redan... Hm. Om inte alls länge, så börjar jag på en UTBILDNING. Herregud, vad vuxet det känns... Undrar vad som händer sen... Efter utbildningen. Känns lite som att livet är över då... Eller nej.. Det kommer ju många saker till.. Barn, giftermål, husbygge... Hm. Blah. Men varför så bråttom?

Drömde att min mamma sa att det vore bättre om jag vetat vad jag ville utbilda mig till redan innan jag gick ut gymnasiet, så jag kunde börjat på en gång... Och jag minns att jag i drömmarnas tillstånd tänkte: Varför så bråttom? 

Och varför har vi så bråttom? Det är ju detta som är livet. Alla tråkiga stunder, alla resor för att komma till ett mål.. Alla regniga dager. All planering av saker i framtiden. Jag glömmer väldigt ofta att njuta av stunden. Njuta av det som är just nu. For denna dagen kommer aldrig tillbaka, och jag kommer med största sannolikhet inte komma ihåg den. 

Vi har hela tiden så bråttom framåt, att vi glömmer att njuta.. Plötsligt inser man "Vad har jag kvar?". När man blivit russin och pensionerad... Är DET meningen med livet? Att vara så duktig genom livet att man glömmer bort att leva? 

Nä. Ibland kommer jag på mig själv att vara oerhört stressad inför något. Typ som idag. Jag skall helst diska, duscha och städa lite, innan jag beger mig till Lövmånadsgatan för att måla vidare. Och jag känner hur pulsen stiger en aning. Hur min hjärna börjar stressa och tänka "HALLÅ! Du hinner inte blogga nu!?" 

-Just take it down a notch. 

"Life is what happens to you while you're busy making other plans." -John Lennon

Karl som fotat igen. Hih!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...