Hm. På något sätt lyckas vi alltid dra till oss en lägenhet där de har byggprojekt runtomkring. Även om man "sover" igenom mycket av det, så ligger man bara och slumrar till medan huvudet fylls av de sjukaste drömmarna. 

Karl har sin första dag på hotellet i Eriksberg, och jag är ensam hemma med en massa göramål jag inte riktigt orkar med. Hm. Känns som en uppförsbacke igen...

Efter vi hade sett Eclipse igår, som förresten var mycket mycket bra. Med tanke på att jag hade noll förväntningar eftersom New Moon var av en sådan skräpig karaktär att man får gåshud... Eclipse däremot kändes genomtänkt, och den var spännande... De hade fått med jättemånga grejer från boken och det gillar jag;)

.....Jo, anywho. Efter filmen kände jag mig så jäkla vemodig. Liksom värdelös och tråkig... Jag är bara en vanlig människa... Jag traskar bara runt på våran förorenade planet och oroar mig över dumma saker som pengar och framtiden. Och det är ju inte bara jag som gör detta. Som dag ut och dag in bara följer sina sorgliga rutiner, och lycka? "Nej det är inget jag unnar mig..." 

Känner mig snurrig nu. Tappar liksom fotfästet igen. Ramlar baklänges in i framtiden... I blindo också. 

Men jag förstår inte.. Jag har ju verkligen allt... Att jag kan vara så girig. Usch... Just nu känns det bara som att jag försummar min tid på den skitiga planeten, svävar hjälplöst mellan allt och inget. Det måste hända någonting snart... Jag behöver spänning!

Snark, jag är inte på gott humör idag. :( Det var ju så bra en stund....!

Avslutar med en liten fras från det antagligen bästa bandet någonsin:

"If I seem superhuman, I've been misunderstood..."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk kan skatta sig lyckliga för att jag är lättretad men inte särskilt hetlevrad.  Vad gör jag?  Odräglig fjortisskille med scooby-doo skägg visslar bredvid mig på bussen. Jag tittar åt hans håll och han tittar på mig. Flinar med plackbelagda ...

Önskar ibland att jag inte visste skillnaden mellan rätt och fel.  Att jag, varje gång jag fylldes till randen av hat och elaka ord bara hasplade ur mig dom.  Istället för att sitta tyst med händerna i knät och tänka på att det snart är över. Or...

När hatet ställs på sin spets kan jag se kärleken mycket tydligare.   I dag är det ett år sedan inälvorna slog knut i magen och hjärtat började pulsera i halsgropen.  Ett år sedan tårarna forsade medan jag försökte få kontakt med mina nära och ...

Eftersom bloggplatsen numera gjort det möjligt att blogga via mobilen så tänker jag ännu en gång försöka komma igång med bloggandet igen. Man kallar det bloggtorka. En blogg som torkat ut. En blogg som saknar innehållet av fuktiga texter. Eller...

Jaha, tänker ni igen och igen.  Jag har haft den största "bloggtorkan", som det kallas, sedan Ålesund brann men med diskvatten upp över armbågarna kryllade det av tankar igen. Tankar som för det mesta innefattade hur ont man får i ryggen av att dis...