Woh. Mitt första ärliga försök med kritor. Riktigt roligt. Dock lite knepigt eftersom jag på död och liv skulle sitta på golvet. Har också kletat in det i ansiktet, och det går inte bort :p haha. Nåja.. Här är resultatet. Ser lite slarvigt ut, men jag har väldigt stora kritor :p

Sådär. Morning, sweet morning. Eller mer... Eftermiddag.. Enligt boken. Men jag sitter här med "morgonbloggandet" så då måste man ju säga god morgon. Eller nåt sånt. Konstade lite igår. Tackade ju Frida Kahlo för inspiration i senaste inlägget igår, men kanske skall tacka jackson pollock lite mer.

Tycker att konst som detta är underskattat. Action-painting. Och det är inte riktigt så enkelt som det ser ut... Faktiskt. Jag älskar hur de olika färgklickarna skapar var sitt uttryck. Jag använder också allra oftast guld och silver i mina tavlor... Tycker det förstärker och ger det en lite mer "lyxig" känsla. 

Har många fler idéer, men då måste jag leta fram mer papper. Hm. Eller åka och köpa det. Snark. Kanske kan köpa blank vit papp i gigantiska förmat och kladda på. Då behövs det mer färg.. :p Nåja.

Efter jag målat slut allt papper, så började jag karda ull till ännu en toffla. Orkar inte sy den, så skall karda all ull jag behöver, för att sedan tova den runt foten, som en socka. Kommer bli skönt till vintern...! Planen var ju att göra till familjen i julklappar.. Men det känns inte som att det är värt :p Vi får se hur enkelt det är med den nya metoden jag skall prova! :)

I morgon blir det action! Min lillasyster kommer ÄNTLIGEN på besök igen! Vi skall alla tre åka till den nya lägenheten i morgon och ta lite mått osv och bestämma färg.. Mehe. Känns spännande nu. Vi vill båda börja packa, men inser att vi inte orkar bo i flyttlådor! Blir väl bauhaus och IKEA en sväng i morgon i guess... 

Längtar i alla fall som en dåre tills lilla hjärtat kommer. Hoppas vi hittar på nåt sköj ;)

Vackra, vackra människa....

Kramkram

Målade ju lite i går kväll som sagt... Eller i går natt.

Här är resultatet! Blev ganska nöjd.

Man kan väl inte se att Frida Kahlo har inspirerat mig.. Mera Jackson Pollock. Men nåja. De är i A3 Format båda två. Och till salu. Har inte mera väggplats ;) (färgerna stämmer inte riktigt, dåliga kort...)

Nu sitter jag här igen, med en tandpetare mellan tänderna, och försöker få bort alla popcorn-skal som sitter kvar. Ni som provat vet att det inte är lätt.

Åt mycket popcorn medan jag kollade på "Frida". En film som följde med i Plaza-tidningen jag köpte innan semestern. Hade inga särskilda förväntningar, och ingen aning om vad den handlade om. Innan en tavla av Frida Kahlo dyker upp under startmenyn.

Haha. Jag blev SÅ glad. I love, love love.. Och nu blev jag så inspirerad att måla att jag har spritt ut en massa målargrejer över golvet i vardagsrummet. Karl jobbar sent i dag, så jag har golvet för mig själv!

Är fruktansvärt trött. Men kan inte räkna med att min inspiration är kvar i morgon! Got to get to work! ;) 

Många kramar. 

Frida Kahlos "Las Dos Fridas"

God morgon. Jag sa nyss: "Det är väl inte mitt ansvar att se till att du har frukost?" Ibland blir jag bara lite trött...

Innan man hunnit få upp ögonen så hör jag episk musik och anime-stön från teven, på högsta volymen. Man skulle då kunna tro att det är en porrfilm på gång... Av anime-karaktär. Men nej. Det är ett spel.. Och det låter väldigt porrigt. Söta tjejer i alldeles för korta kjolar, som har superkrafter som innebär att de kan spränga stora och äckliga monster i luften. Nåja... Så länge han inte tvingar mig att titta.

Inspirationen blir ju lite halvtaskig här på morgonen, när jag själv tänkte veva ihop något episkt... Notttt...

        Låg vaken en lite längre stund än vanligt igår, och funderade på kärlek. Vad är egentligen kärlek nu för tiden? Eller över huvudtaget...?

Det känns som att endast ett fåtal av oss verkligen hittar kärleken... Då man känner det i märg och ben att man gör vad som helst. - Bara för att tillbringa några minuter med sin bättre halvdel. Då man, trots gräl, fortfarande håller varandra i handen, och upplever, vad jag tycker känns som ovillkorlig kärlek...

Och om man nu inte har hittat denna personen, som man desperat försöker leta efter, så anses man vara olycklig. Eller inte "hel". Inte en del av "Normen.." Om man nu kan uttrycka det så. 

      Ibland tvingar man ju sig själv att stanna i ett förhållande där man varannan dag tänker mest "vad håller jag på med..?" Men säger åt sig själv att man i alla fall skall ge det en ärlig chans. För mig har det aldrig funkat. Ett litet spår av tvivel, en liten känsla av att något är fel, så brister förhållandet... Om inte på direkten, så dyker de dåliga känslorna upp igen.

       Det finns ingenting som heter "Det har gått för fort fram, jag behöver paus..". För om man är kär, och om allt är rätt, så vill man ju inget annat än att det skall gå fort fram... Eller tillbringa all sin vakna tid med denna personen.

Vi analyserar för mycket. Manipulerar oss själva att känna och tänka annorlunda.

Vi övertalar oss själva att stanna i ett förhållande med en person vi knappt känner, för att man så innerligt önskar att allt letande är över.

               För det är ju det man gör... Man letar tills man hittar. Eller inte hittar. Och mellan alla såkallade förhållanden som ju faktiskt betyder något för en, finns det ett ständigt letande. -Desperata försök att hitta en man skall dela, om inte hela, så i alla fall en god del av livet med.

Sedan finns det ju olika anledningar att tvinga förhållandet att rulla på, den ena mer absurd än den andra... Sex, pengar, vänner... Den vanligaste förmodligen att man inte tror att man kan klara sig själv... Så då slösar man hellre bort det ena livet man har, i ett destruktivt förhållande. 

   Senast här om dagen, ett uttalande efter en fråga som löd "är det inte jobbigt att ni bor så långt ifrån varandra?" -"Nej, då behöver vi inte prata så mycket, eller ses för mycket.."

     Just det förhållandet blir det antagligen inte så mycket ut av... Men jag blir chockerad när jag hör sånt. Okej att sex är kul, och att det är skönt att ha någon som bara är sin. Jag har ju också hållit på så... Men har kommit fram till att ärlighet inte bara rör det man säger och hur man är, utan vad man säger till sig själv. Hur jag ibland har försökt intala mig själv att "det är bara jag som överreagerar" eller "han har bara en dålig dag". Och ofta har jag inte ens känt dessa killarna, men ändå slösas bort MASSA tid med dem. Desperat, i hopp om att han skulle-kunna-vara den rätta. 

Vilket de ju inte varit.... Kärlek och attraktion är två väldigt olika saker. Och i dagens samhälle verkar vi ha svårt att skilja dem åt.

Jag säger inte att alla dagar med min Karl är som sockervadd. Sockersött, och att jag bara längtar tills jag skall bära hans barn, och få hålla hans hand över kyrkogolvet.

Lika mycket som jag längtar till detta, så är jag också livrädd. Men mitt i allt, får jag intala mig själv att det ju är omöjligt att veta om jag kommer älska honom lika mycket om 10 år... Vilket ju sätter grillar i huvudet på en. 

           Jag tänker ofta på detta, och insett att jag måste ta dagarna som de kommer. Jag kan omöjligt bestämma idag vad jag vill om 10-20 år. Så idag, och förmodligen i morgon, så älskar jag Karl över allt annat, och jag hoppas att det förblir så... Dag efter dag. 

Vi kan inte låta bli att leta lägenhet, för att jag kanske inte är kär i honom om 5 år. Vi kan inte låta bli att leva och vara lyckliga tillsammans, för att framtiden kanske innebär något helt annat. 

Vi måste agera utifrån det vi vet. (Inte det vi manipulerar oss själva att tycka och känna osv... Utan det vi vet.) Och jag vet att jag, att hela min kropp och allt jag är, vill tillbringa all min tid med min älskling, så länge jag förblir den samma som jag är idag. 

Du lurar ingen annan än dig själv.. Lev ditt liv, du har bara ett! 

-Du är din egen lyckas smed ;)

Om någon skulle lyckas försvinna.. På riktigt, så vore det min kära syster. Hon försvann lite för ungefär 30 minuter sen. Och då menar jag inte att hon bara råkade somna i duschen och inte svarar i mobilen, eller glömt hålla ut armarna när hon suttit på toaletten (så att hon inte ramlar i..). Utan rent av försvunnit från jordens yta. Om så bara i 10 minuter, så var hon helt borta. 

Vi visste att hon hade kommit fram till sin kille i Stockholm, i Tisdags. Så vi visste att vi kunde få tag i henne via hans mobil (eftersom hennes är spärrad..). Och vi visste att hon skulle komma hem igen någon dag till veckan. Typ tisdag eller onsdag. 

Men inte ens hennes kille visste var hon var någonstans. För hon hade åkt hem! I går! Och ingen mobil...

Gemensam "let-aktion". Den enda gången jag verkligen ringer både mamma och pappa där de båda är involverade på samma sätt. Dock hade ingen utav de hört något. Den ena mer frustrerad än den andra. Med pappa i luren säger jag plötsligt "pappa, hon är på facebook-chatten, jag ringer upp dig....". Och pappa som inte ens vet vad "facebook-chatten" är, antar, antagligen utifrån min ton i rösten, att det är en bra sak... Säger bara gud vad bra  och vi hörs. 

Som vanligt hade syrran helt "panik". För mig innebär panik dock något hemskt, typ att någon har dött. Grannen har spytt igenom brevinkastet.. Eller.. Obama kommer på besök och jag har inga kakor...

Senast det var en "allvarlig kris", vilket för mig innebär... Gerillan har gått fel, och gömmer sig i mina krukväxter, någon slängde nyss en hand igenom brevinkastet, eller.. "När jag rakade mig, råkade jag träffa ögat, så nu ser jag ingenting..."

För syrran innebar en "allvarlig kris" att hennes mobil hade lagt av.... Vilket.. Gör mig aningen trött. 

Never mind. Jag hittade brottslingen, sittandes i sin lägenhet med en nymixad smoothie i handen, gjord på varor hon nyss hade köpt. Hon var lite nere, och är nu på väg hit... Så ingen fara skedd denna gång. Men detta är ju inte första gången hon bara försvunnit...

Avslutar nog dagen med detta inlägget, och tackar för en fin och händelserik dag! :) Min kära väninna Linnea var här förut och vi kollade på två filmer. Så absolut en dag med massa händelser ^^ 

Kram

Sådär gottfolk. Jag glömde kameran hemma igår, så har inte tagit en enda bild. Dock har jag adderat några härliga blåmärken till min lilla samling på vänster lår. Mjeh. Så går det.

Har inte så mycket att skriva just nu..  Det börjar närma sig flytt osv nu.. Och det känns spännande! Skall kolla lite efter skrivbort på IKEA's hemsida nu.. Det behövs eftersom vi båda skall plugga ;)

Karl har ett litet dilemma på gång, eftersom han är sugen på att bygga tv-möbel till nya lyan... Och jag.. Hm.. Tycker den vi har är fin. Tydligen inte tillräckligt :p Nåja. Han är duktig i alla fall, och roligt att han tycker om att bygga saker! :)

Nu skall jag kolla på IKEA. Truddelidu <3

Sitter här igen och försöker fokusera igenom allt tjöt vid teven. Har jag nämnt att Karl har köpt guitar hero? ....Han är nämligen så trött på att jag spöar skiten ur honom i det spelet, så nu övar han innan jag kommit igång. Haha.. NOT :p

Kom fram till en ytterligare nackdel med att skaffa barn.. Jag vill ju inte föda. Usch. Jag kommer säkert må illa också...

Då säger Karl "Du kanske inte skall tänka så mycket på det negativa.. Då kanske du aldrig vill...." Hrmpf. Visste inte att han var angelägen.. Nån gång. Snark. Jag försöker verkligen att inte tänka på det. Ungar osv. Och ja, det är irriterande när, klockan 0700, någon liten ungjävel drar fram sin lilla låtsasgräsklippare och börjar "klippa" under vårat fönster. 

Kände mest för att slänga vatten på honom. Det finns ju en anledning till att jag inte har ungar. De låter så jävla mycket. Mehehe.... 

Har gjort allt som stod på min "att-göra-lista" redan, och nu är det bara att slita loss lillgubben från teven, och sen kan vi åka! :) 

Trulledidu. Tar inte med datorn dit, men kommer hem igen i morgon, med massa kort ;) Ha det gött! Kramar